FaMiLjEn!

 

 

Våran familj består av:

 

mig, Yoanna

Yoanna

en kreativ energisk duracellkanin
med tusen järn i elden
som gör som björnen ibland,
går i ide.

 

Jag är även mamma till
3 små viktiga människor:

 

 

 

Vanessa

Vanessa

född -00
tjejen med de många namnen (8 st!!), smart med temperament precis som sin mamma.

 

 

 

Vilder

Vilder

född -04
en tänkare och filosof,
med ögonfransar som gör vilken tjej som helst avis!

 

 

 

Vilgot

Vilgot

född -05
energiknippe och en intensiv liten pajas,
föddes med ett litet kors i pannan mellan ögonen,
sägs att han är beskyddad,
kan behövas för han har en förmåga att hamna i trubbel och snubbel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Helt jävla galen kväll...

NU
sover de... nästan!

Vilder och Vanessa är nu nerbäddade i soffan med kudde och täcke
och tittar på Lilo och Stich.
Vilder har precis slocknat och Vanessa är på väg att somna hon med.

De hoppade och tjöt som galningar innan, jag höll på bli tokig,
sa fort jag sa till den ena så jävlades den andra,
å då jag tjatat å tjatat å tjatat och INGEN lyssnade,
så höjde jag rösten..
ORDENTLIG!
Och då jävlar blev det liv här... Ja värre än innan alltså.

Vanessa blev SKITSUR för att jag blev förbannad,
hon packade en väska å sa att hon skulle flytta ut till skogen...
Och givetvis uppbackade av sina bröder,
alla var överens om att MAMMA var syndabocken i dramat,
fick höra både det ena och det andra....

Tanken var att vi alla skulle ligga på mattan
och ha det lugnt och mysigt framför tv:n men täcken och kuddar
och titta på Idol tillsammans.
Mitt i alltihopa hade iallafall Vilgot lagt sig och somnat framför tv:n.


Det blev ändrade planer på rymningen till skogs,
efter en hel del tjafsande, gråtande,
surande och diskuterande i en dryg timme..
Då de sansat sig kramades vi massor och sa förlåt,
"-Mmm, gruppkraaam mamma!" sa Vilder,
och Vanessa bedyrade att hon inte alls hatar mig
utan älskar mig mest i världen.
Ja, älskad är jag av de små liven,
det ska gudarna veta,
(även fast de blir arga ibland å säger å visar annat)
och jag älskar dem med,
 av hela mitt hjärta!

Livet är inte alltid så lätt!
 
Ibland känner man sig totalt misslyckad och maktlös,
och allt blir bara fel...
orken tar ju slut nånstans oxå..



Jag är bara människa, ingen maskin...
å om jag vore det så 
så skulle jag vara en gammal rostig bil med både soppatorsk
och hål i tanken känns det som!
Och motorn ska vi inte tala om...

Idol,
ja det missades helt iallafall,
hörde inte ett smack och hade fullt upp med kidsen endå.

Jisses vilket avslut på denna fredag...
hoppas på en lugnare dag imorrn.

Ska dricka en kopp the nu och koppla av lite...
Min puls har stigit rejält så jag ska nog ta det jävligt lugnt
om jag inte ska få hjärtinfarkt eller nått.

Att sova nu är jag alldeles för rastlös för tyvärr...
rastlös men heeelt slut.
Knasig kombination!
Så disken får allt stå kvar tills imorrn, nu tänker jag inte anstränga mig mer för ikväll.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0