En av de intagna "hmm...läs medpatienter kanske?"
Tyckte att jag hade JÄTTEFIN FRISYR då jag passerade henne efter middagen.
Då jag tackat som man bör då man får en komplimang,
så berättade jag att jag faktiskt klippt mig själv.
(och dessutom är jag nyduschad, men okammad, ofriserad, , ja..som ett troll typ,
fanns ingen hårborste eller shampo här så jag tvättade håret med en luktlös sörja som kallades flytande tvål
(sån där sjukhus-schampo som luktar sjukhus typ bara)
så då kan ni föreställa er vad otroligt SNYGG..... jag ser jag ut)


(Trollet här ovan har iallafall en lite friskare hudton än jag,
själv smälter jag typ in i samma färgskala som lakanen i sängen)


Men som tur var så hade jag både deo och bodylotion i väskan,
så jag LUKTAR gott iallafall!

Då kom iallafall frågan;

"-Du är jättefin, verkligen, ditt hår, jättesött, det passar dig,
verkligen tufft,
men jag behöver bara page, kan du klippa mig nu??"
sa hon på knagglig svenska och gestikulerade med händerna
och visade hur lång den skulle vara.

 Om jag kunde klippa henne???
Hon var typ helt allvarlig och jag kände mig skitdum.
Hon såg så hoppfull och glad ut... och jag sa typ...
"-Men oj... njaaaeee... alltså...jag e ingen frisör lixom, jag bara klipper, ibland typ.
Med en trimmer lixom, å så tror jag inte att man får klippa folk här."




Som om jag skulle hämtat en sax från köket
och klippt håret på en främling lixom!!??



Hahahaha, vilken syn??!!

Jag smet iallafall snabbt in på mitt rum igen så smidigt jag bara kunde,
å sitter nu i sängen med min trogna livskamrat;
DATORN!

Men en komplimang är en komplimang
och den gjorde mig faktiskt
GLAD.