Var hos läkaren i morse. Har bestämt mig för att byta läkare... fick iallafall ytterligare en ny medicin (som jag själv sa att jag förmodligen borde äta... jaha, men då testar vi den då.) Hon föreslog en annan som jag läst en massa om, en ganska stark och gammal medicin med en massa biverkningar och omständigheter omkring som det finns andra mildare versioner av som man brukar testa FÖRST, vilket jag såklart tagit reda på.

Ja man får inte vara så dum att man inte kan ställa sin egen diagnos, skrämmande. Jag har läst massor och googlat runt på diverse forum och känner mig själv utan och innan, lite skrämmande att man ska behöva göra det!

Att sluta med concertan rakt av var nog det dummaste jag gjort, fattar inte att hon faktiskt sa att jag skulle det, så fort jag började med den igen (på eget bevåg för 2 dagar sen) så var det första natten på länge som jag INTE vaknade på. Sen märkte jag andra skillnader på min koncentration bl a.

HON:  -Ja, då ska du nog fortsätta med den då..

OCH EFTER EN STUND....

-jaha, då sätter vi ut concertan då? (slutar med den)

JAG:  -Ehh, näää, jag har ju börjat med den igen precis, jag sa ju det.

HON:  -Jaa visst ja, så var det ja. vad bra, då skriver jag upp det här...

Hon verkade inte höra nått av vad jag berättade för hon frågade om saker jag precis hade sagt osv. Irriterande.


Så nu äter jag alltså 4 olika mediciner. Men tror att jag ska kunna plocka bort några/någon av dem, men tar nog det med någon annan läkare som lyssnar bättre. Lite less på olika diagnoser till höger och vänster utan ordentliga utredningar eller efterforskningar bakåt.

Sen att säga att "du ser så söt och liten ut.. ja du ser ju faktiskt väldigt bra ut, så då kan det vara svårt att förstå att du mår dåligt och så har du haft en hel del otur med killar. Ja du har ju inte haft det lätt".

Vad har DET lixom med mina deppressioner att göra som jag haft återkommande i perioder sen jag var typ 14-15 år?? Och sen perioderna då jag orkat allt... och mått hur bra somhelst, och sen sprungit in som i en vägg eller svart dimma och inte orkat eller velat nått. Inget mittimellan typ. Är det svårt att ta mig på allvar eller? Pratar jag för mycket tro?

En biverkning på mina nya tabletter är att man kan förlora talförmågan.. hahahaha, tyckte jag lät lite kul. ;p

Jag som för det mesta pladdrar på i hundraåttio lixom.

Lagom, vad är det?