Alltså dessa förebilder.. som finns idag.. alla retucherade modebilder.. etc etc... å alla vackra människor som syns överallt. Klart det har gett ÅNGEST. Fast då jag var yngre. Nu vet jag lixom bättre, att det är det som finns innanför som håller i längden.



Klart det underlättar med ett vackert skal, men är det tomt så syns det ganska snabbt. Och vi alla åldras, och ersätts av nya yngre snyggare modeller. Därför ska man satsa på sin personlighet. För det är ju DEN man kan fängsla någon med på sikt.

För min del så tycker jag att det är viktigt med att sköta hygienen, sen ligger resten i betraktarens öga, och så handlar det mycket om KEMI.




Minns då jag som 15-åring klippte sönder min nya baddräkt efter att ha sett Miss Universum eller vad det nu heter.. de såg så snygga ut i sina baddräkter, låååånga ben. Själv har jag korta ben, ja kanske helt naturligt då jag är kort lixom, hela 156 cm! Men endå. Minns att jag klippte upp grenen på sidorna för att benen skulle se längre ut. Klippte ända upp till kanten vid armhålan typ. Och min fina nya baddräkt som jag köpte på min semester i USA blev FUL. Och jag kände mig ännu mera misslyckad, och FUL.



Men tror det hör till, att känna så? Det är väl en fas man går igenom? Jag har extremt fula dagar än idag, men tänker på ett annat sätt. För jag VET att jag är GRYM som person. Och den som inte ser det.. har inget i min närhet att göra. Tack och Goodbye lixom.

Om jag ser en otroligt vacker människa och blir lite avis.. (mänskligt lixom) så brukar jag tänka mig den personen om 30-40 år typ. Och att det ALLTID kommer komma nya, snyggare och yngre människor. Det gäller att sålla agnarna från vetet.

I princip så kan ju vemsomhelst med pengar bli snygg idag. Hur coolt är det lixom? Inte speciellt coolt.

Iallafall, så är jag GLAD för den jag är, för med alla mina dåliga sidor.. kommer desto fler BRA sidor. Det är ju precis DET som gör mig så perfekt precis som jag är. Take it or leave it, lixom.

JAG är nöjd.

Ja för det mesta iallafall.