Nyss hemkommen från sjukhuset, åkte in med ambulans runt 10-tiden i morse, Vanessa var superduktig och ringde både ambulansen och fritids och grannar och ordnade så att Vilder kunde bli hämtad på fritids.

Jag promenerade med Vilder till fritids imorse, sen på vägen hem... kom det, hela magen skar sig typ, kändes som jag skulle dö typ, fick krypa in i en buske där jag bara satt i kramper en stund, sen försökte jag gå en bit till.. men fick samma kramp igen.

Så in och ut ur buskarna var jag... Så vidrigt!!!! Kunde knappt stå på benen, ringde till Vanessa som kom med sin cykel och mötte mig, jag bet ihop och kastade mig på hennes cykel hem och in i badrummet... där kramperna fortsatte och löste av varann i snabb takt.

Sen under ett uppehåll i kramperna så lyckades jag ta mig uppför trappen där Vanessa hade fyllt upp ett varmt bad åt mig.
Sen fortsatte det och blev bara värre, jag var helt slut, svimfärdig av alla kramper så jag bad Vanessa ringa 112 för jag trodde jag skulle dö typ, det ville inte sluta göra ont!

Ambulansen kom hit, tack för att det var kvinnliga ambulansförare!!!  Satt ju alldeles naken i badet då de kom, de fick hjälpa mig upp och ta på mig kläder, sen väl i ambulansen fick jag morfin, sen efter en stund avtog de värsta kramperna och jag kände mig helt utmattad.

På sjukhuset tog de blodprover, de såg bra ut, sen fick jag dricka nått bedövningsmedel, och om det inte gick över i magen efter det så skulle jag få nån tablett och sen göra ultraljud, läkaren pratade nått om magsår eller gallsten.

Men då jag sa att det jag drack inte gjorde nån effekt så blev jag bara hemskickad med rådet att köpa ipren på apoteket och komma tillbaka om det skulle bli värre eller inte gå över.. Inget ultraljud blev gjort och jag fick heller ingen tablett som skulle stabilisera magsyrorna som han sagt strax innan.

Så snopet och jag hade ont i magen fortfarande, börjar gå mot bussen och känner att det börjar krampa igen i vänstra sidan och går tillbaka. Får vänta 2 timmar till och träffa nån annan läkare..som klämmer lite på min mage och skickar hem mig. Utan att göra ultraljud. Hon skulle skicka remiss till min husläkare sa hon och skrev ut några brustabletter för att lugna magen.

Jag var helt off på sjukhuset, svimfärdig av trötthet och gled in och ut ur nån slags skön sömn som jag aldrig fick fullfölja eftersom magknipen kom och gjorde sig närvarande med jämna mellanrum.

Känner mig riktigt dissad och ber till Gud att jag inte får tillbaka kramperna inatt då jag faktiskt är SJÄLV med mina barn hemma. Fyy fan så överkörd och nonchalerad jag känner mig.

Tycker det är märkligt att först få morfin för att jag hade så galet ont, och sen bara bli hemskickad utan nått smärtstillande alls. Måste man skrika och jämra sig för att folk ska fatta att man har ont? Det är väl kanske ganska rimligt att man är lite off och dåsig efter en massa kramper och morfin?

-Din mage känns mjuk så du får åka hem. Jo, tack för den.

Det är ju bara under själva kramperna som den blir stenhård och det känns som om den ska vända sig ut och in. Vaddå, trodde de att jag LJÖG eller??? Är så jävla arg!!

Kämpade mig till bussen och hade tur, slapp vänta för den kom direkt.

Fick skjuts hem från centrum sen, tur det för annars hade jag nog fått sova under en gran eller i porten vid ica typ.

Nu ska jag försöka vila mig så mycket jag kan och hoppas att det onda försvinner. Ingen idé att ta bort nålen de satte i ambulansen, risken finns ju att jag måste åka in igen.. Barnen är ute och leker nu, de var hos min granne då jag var på sjukhuset.

Fy, såna här dagar hatar jag att vara ensam med allt:(