När jag blir arg så kokar jag bara.. på insidan, har skitsvårt för att visa det och det tar tid innan stormen där inne bedarrar. Borde vara nyttigt för mig att kanske slå nån på käften ibland?

Men tror att om jag skulle börja så kanske det blir svårt att sluta? Så mycket skit som ska ut lixom.. som jag bara samlat på mig under åren.

Att kasta sönder en massa porslin som jag gjorde sist gjorde gott, men fan vad drygt det var att städa sen... och nu har jag inget mer porslin som jag vill bli av med heller. Å fy fan för att städa upp allt sen!!

All ilska förvandlas tillslut till tårar och ångest, smärta i själen och ren tortyr i mitt hjärta.

Önskar ibland att jag hade modet att bara slå nån jag inte gillar rakt över käften så att tänderna står som en snöstorm i halsen!

Men jag är alldeles för snäll och blödig för det tror jag... så istället blir jag en sån där ettrig jävel som bara provocerar..