Sen jag var liten har jag haft myror i brallorna... var nog ingen rolig unge att ha att göra med. En ettrig liten unge som gjorde hyss och ställde till det! Minns att jag å syrran ofta lekte Emil och Ida.. ja gissa vem som var Emil?

Först nu, när jag är 33!! ska jag få göra en ADHD-utredning. Hmm, ja bättre sent än aldrig?

Har alltid varit rastlös..och ofta känt mig otroligt missförstådd. Tom och ensam mitt i kaoset. Intensiv på gott och ont. Man kan ju säga som så att jag både syntes och hördes för det mesta. Men jag hade väldigt svarta sidor oxå, en väldigt jobbig balans och en stark känsla av utanförskap. Jag passade lixom inte riktigt in.. och än idag känner jag samma sak nästan. Att jag ibland står utanför och tittar in, att min värld inte är din, och din värld är inte min. Ensam fast endå inte.

Jag är för det mesta otroligt social, pratglad och lär vara en väldigt trevlig person att umgås och att ha att göra med, en kul tjej helt enkelt, men ibland blir jag lite fööör kul. ja sådär kul att somliga tycker det blir tråkigt.. eller knasigt... ;) Eller så blir det pannkaka, åt andra hållet. Man kan säga att jag är en känslomänniska. Med stora mått. För snäll för det mesta... tills nån går över gränsen, ordentligt, då tar det hus i helvete. Med råge och slutar ibland lite trist.

Svårt att göra en sak i taget.. eller svårt.. det är typ omöjligt!!! Påbörjar ofta små och stora projekt, ideérna sprutar och sen vet jag inte i vilken ende jag ska börja.. och att avsluta saker.. hmm, va e de för nått? Sömnen strular periodvis och det gör att jag ibland blir helt slut och bara stänger in mig... vilar..och vilar... . Hatar när orken tvärdör. Precis nästan som att springa in i en vägg bokstavligt talat.

Ja, jag är kanske en vandrande katastrof? Men en ganska trevlig sådan iallafall!;p