En dikt om ångest
Jag faller så lätt, jag faller inte alls
jag står kvar fast jag faller
jag dör... fast jag andas
jag slutar att andas, men jag dör inte
jag springer och snubblar
springer igen
faller och reser mig..
Allting tar slut samtidigt som det börjar igen
allt blir till mörker
för att plötsligt bli bländande vitt
och då ögonen vant sig vid ljuset
så blir det mörkt igen.
Mitt hjärta drar ihop sig
som i en sista kamp.
Ett sista andetag
blir sen det första.
Utmattad möter jag ljuset
som jag vet blir till mörker
igen
Vacker och sorglig dikt
Ångest är inte kul. Been there to many times. =0/
Svar: Hehe, du får kika på New Yorker. ;0)
Den tröjan fanns i ljusrosa, vit och typ ljusblå/grå. Jag ville ha den blågråa, men den fanns inte i min storlek. =0(
Bara den ljusrosa fanns i min storlek. Är inte mycket för rosa, men jag ville ändå ha den då jag älskar trycket. =0P
