Men tack och lov var det värsta mörkret inuti väck då jag vaknade. Hostar inte lika mycket nu heller, fick hostmedicin igår som verkar funka rätt bra.

Idag känner jag mig mest tom, har inte ens orkat hämta paket som legat väntandes på mig sen några dagar tillbaka. Men ska försöka komma iväg idag tänkte jag.

Försöker hålla mig sysselsatt så mycket jag kan/orkar för att blockera jobbiga tankar som kommit och gått ganska flitigt på sista dygnen. Tar mycket energi så jag blir ju helt slut, borde sitta stilla och ta det lugnt men det går lixom inte då.... för då tror jag att jag ska gå sönder, eller så går jag sönder en smula och det vill jag inte, för jag vill inte att barnen ska se mig gråta.

Men iallafall, mår bättre idag så!!! *positiva tankar*

Lite grejer jag sysslade med igår efter att den värsta chocken från elstöten jag fick då jag tapetserade lagt sig;


Inte färdigmålad ännu, det får bli en annan dag för lackfärgen är slut.





Men som sagt inte färdigt ännu...




Tänkte försöka beskriva ångest för nån som inte upplevt det, inte det lättaste att beskriva, men om du jämför med FÖRSTA känslan du får då du tror att du glömt släcka ljusen hemma, tappat plånboken, osv, den där FÖRSTA panikkänslan som griper tag i dig innan du börjar tänka osv. Föreställ dig denna känsla, fast lixom utdragen, och ibland kommer den bara helt oväntandes och man vet aldrig då den tänker försvinna typ.

Hmm, nått sånt, en slags oro som bara gnager och gnager lixom. Ibland mer, ibland mindre. Och ibland inte alls.