Min lilla Vilgot fyller 5 år den 29:e november, så han är fullt sysselsatt med att skriva önskelistor.

Denna påbörjade han i morse;



(såpbubblor, lasersvärd, leksaksdator)

Han fick översätta lite åt mig. ;)



Nu har ju alla dessa förbannade leksakstidningar kommit inför julen, de bläddrar och kryssar hejvilt.

Fast det minns jag ju att det var roligt att göra då jag själv var barn... det var en "grej" lixom, men inte minns jag att jag fått nått jag kryssat på.. men har ju överlevt alla jular endå! ;p

Jag kan inte låta bli att irritera mig på den plastiga skiten de säljer för ganska dyra summor, det enda som jag tycker är någorlunda vettigt är LEGO eller Brio-tågbanan... för det går lixom inte ur tiden och kan användas i evighet typ. Till skillnad från såna där plastiga spel och grejer som blinkar och låter och som tillslut hamnar i papperskorgen eller i en stor säck på vinden.

I år ska jag försöka ge mina ungar så välgenomtänkta julklappar som möjligt. Klart barnen ska ha julklappar, men tycker det är lite tragiskt endå att alltför många ungar här i landet är så bortskämda och har det nästan lite FÖR bra för sitt eget bästa.

Klart det är bra att ha det bra lixom, det handlar inte om det, men någonstans så kan jag känna att tacksamheten försvinner hos många, att själva känslan försvinner för att vi lever i en sån materealistisk värld. (skit i stavningen) Det är knappt så att nyhetsrubriker får oss att vakna till mer än för stunden och det som händer världen över går oss lixom inte innanför huden som det kanske borde ibland.