På det mesta, känner mig ur form, kanske att jag håller på att bli sjuk? Känner mig hängig och missmodig, irriterad och lättstött. Har ingen lust med nått alls och inspiration och ideér ligger på tork, som bortblåst som om de aldrig funnits där.

Vete fan om jag ens pallar se Desperate Housewifes ikväll, då är det illa!

Ska försöka rycka upp mig lite, men fan det är lätt att säga, hatar när folk/idioter säger;
-Ryck upp dig! Så jävla lätt att säga lixom.

Som om att man väljer att må apa lixom??

Typ; -Nä, jag vill inte rycka upp mig, jag tycker om att må såhär dåligt, jag har valt det själv för att jag vill må så.

Jo eller hur? Man väljer aldrig att må dåligt, däremot så väljer man om man ska tycka synd om sig själv eller inte, men det gör jag faktiskt inte, jag blir bara less på migsjälv. Tycker synd om mig själv gör jag bara om jag sprungit som satan och endå missar bussen eller tågjäveln precis framför näsan, DÅ är det synd om mig!!!

Hatar att motionera i onödan, att stressa i onödan, det värsta jag vet, ONÖDIGT är dessutom ett irriterande onödigt ord faktiskt! Och det är inte alls nyttigt för mig, att stressa eller bli upprörd.