Idag var posten efterlängtad!
Kidsen jublade av glädje då paketet från Bluefox ramlade ner i brevlådan idag. De ville genast experimentera med de olika färgerna, så sagt och gjort, vi färgade alltså håret allihopa mer eller mindre.
Mamma kommer döda mig, hehe, men Vanessa VILLE verkligen färga håret hon med, hon ville ha HELA håret BLÅTT och luggen grön, men där sa jag nej så hon fick nöja sig med en blå rejäl slinga i håret framme vid luggen.
Jag tycker att det är viktigt för barn att få experimentera, välja själva och utveckla sina sinnen genom att testa sig fram. (Ja då snackar vi inte alkohol och droger då såklart!)
Att enbart säga nej och förbjuda "bara-för-att" är för mesar! ;p
Nu sitter jag vaken och kollar tv, barnen sover sött och är mycket nöjda med sina färgglada nya frisyrer.
Bilder kommer imorrn. ;p
Jag ska nog ta och lägga mig strax, känner hur det gnager en oro som inte vill släppa taget, som ett skräp i ögat typ, fast i hjärtat/magen. Jag vägrar släppa in den vidriga människan i mina sinnen, men tråkiga minnen och upplevelser står och bultar hårt på dörren just nu känns det som.
Jag vågar inte gå ut på altanen på baksidan av huset och röka som jag brukar då jag röker (då och då). Han har ju dykt upp där den vägen förrut och nu är det becksvart ute. Visst är risken att han kommer hit minimal, men den FINNS. Han muckade ju idag och en dåre vet man aldrig vart man har. :-(
Mamma kommer döda mig, hehe, men Vanessa VILLE verkligen färga håret hon med, hon ville ha HELA håret BLÅTT och luggen grön, men där sa jag nej så hon fick nöja sig med en blå rejäl slinga i håret framme vid luggen.
Jag tycker att det är viktigt för barn att få experimentera, välja själva och utveckla sina sinnen genom att testa sig fram. (Ja då snackar vi inte alkohol och droger då såklart!)
Att enbart säga nej och förbjuda "bara-för-att" är för mesar! ;p
Nu sitter jag vaken och kollar tv, barnen sover sött och är mycket nöjda med sina färgglada nya frisyrer.
Bilder kommer imorrn. ;p
Jag ska nog ta och lägga mig strax, känner hur det gnager en oro som inte vill släppa taget, som ett skräp i ögat typ, fast i hjärtat/magen. Jag vägrar släppa in den vidriga människan i mina sinnen, men tråkiga minnen och upplevelser står och bultar hårt på dörren just nu känns det som.
Jag vågar inte gå ut på altanen på baksidan av huset och röka som jag brukar då jag röker (då och då). Han har ju dykt upp där den vägen förrut och nu är det becksvart ute. Visst är risken att han kommer hit minimal, men den FINNS. Han muckade ju idag och en dåre vet man aldrig vart man har. :-(

Kommentarer
Trackback