Vaknade strax efter 7, grymt utvilad och huvudvärken från igår är spårlöst försvunnen. Vi gick och la oss strax innan 9 igår, så skönt, har sovit som en gris och inga konstiga eller jobbiga drömmar. Vanessa sover fortfarande och jag har plockat och sorterat lite tvätt. Om en stund ska jag dammsuga och skura lite, packa färdigt det sista inför resan idag, jävlar vad jag läääääängtar!!

RIGA, here we come!

Kollade mobilen/mobilerna då jag vaknade, och hade fått 2 lite sådär halvtrevliga sms från en viss person som jag redan ömsesidigt sagt upp vänskapen med av olika skäl.

Varför ens skicka 2 sms i den stilen då? Jag menar, vi är väl vuxna och går vidare utan en massa trams lixom?

Jag kunde inte annat än att skratta för mig själv då jag läste.

Nu är jag vuxen nog att inte lägga ut sms:en, särskilt då vedebörande NOGA poängterat hur BARNSLIG jag är och att allt jag tänker på är tydligen att SÖNDRA och HÄMNAS osv  ... och att JAG utnyttjar alla omkring mig.

Lustigt nog skrev samma person detta i min "mina-vänner-bok" för någon månad sen... en aning rubbat måste jag nog kalla det.



Att jag har mina diagnoser som försvårar mitt liv till och från plus att jag mått mycket dåligt pga väldigt tråkiga och traumatiska saker jag upplevt (misshandel, hot, trakasserier, skyddad ID osv), och att jag är impulsiv (ADHD) och en känslomänniska betyder inte att jag utnyttjar andra, snarare tvärt om, jag har alltid haft SKITSVÅRT för att be om hjälp, säga Nej eller hävda mig osv eftersom jag är galet konflikträdd "öga mot öga" efter misshandeln. Mår jag apa kryper jag in i ett hörn och gömmer mig tills jag mår bättre.

Har alltid haft lättare för att skriva vad jag känner och tycker, eftersom det lixom "låser" sig för mig ibland då jag ska prata om sånt som är lite jobbigt.