Julen står för dörren och jag är INTE redo, inte ett dugg
Denna jul känns som om det blir bäst att fira julen aldeles ensam med min hund, utan griniga sura, bortskämda skitungar som bara vill ha mer.... vart tog glädjen vägen, den där mysiga glädjen när man i god tid långt innan de ens börjart julpynta var klar med det mesta, då man handlade utan stress, umgicks och fikade mitt i julrushen och man hade tid för tjejkvällar med julrim och allt som hör till.
Men det krävs planering, mediciner för att ha situationen hyffsat under kontroll, eller så kan man hoppas på att få sånt där flyt bara kanske? sådär så att allt man rör vid blir till guld typ.
Svammel svammel. Nu ska vi försöka få ta lite fina julbilder på barnen, de ska klä upp sig eller UT sig, sen ska de plåtas framför granen, de ska även välja mina kläder för bilderna... ska bli spännande.
Kommentarer
Trackback
