Har länge funderat över hur jag ska göra mina barn mer medvetna om hur BRA de faktiskt har det, till skillnad från miljontals barn världen över som verkligen lever i en annan verklighet.

Vill inte ge mina barn dåligt samvete heller, eller att de ska känna sig dåliga som har det bra, utan vill bara upplysa dem på ett BRA sätt och få dem att se vad "lite" man KAN göra för att dessa barn ska få det bättre.


Kom på en riktigt klockren lösning på min tankenöt kring detta ämne utan att göra det alltför dramatiskt eller dämpa julstämningen för barnen, de är ju trots allt barn.



Har googlat ner en hel del bilder från Google och skrivit som en liten påhittad "Saga" om barnen på bilderna som jag tänkte att de skulle få läsa/höra.

Tanken är sen att de skulle få välja en varsin gåva på unicefs hemsida för antingen 100:- vardera eller 300:- tillsammans. Då får de själva känna sig delaktiga och samtidigt få en helt annan inblick om vad dessa barn INTE har som de själva tar för givet dagligen eftersom de är uppväxta med bekvämligheter som de är "hemmablinda" med, som för oss alla andra.



Men att ge dem en sådan present i ett paket då de faktiskt förväntar sig något från önskelistan kan slå helt fel ut, de är ännu inte tillräckligt stora för att greppa idén så som jag har den utformad i skallen.


Sen alternativet att FÖRST ge dem sin morgonjulklapp och sedan detta, blir inte heller rätt, då är de ju såklart totalt upptagna med nya sakerna och lagt allt intresse där.


Men nu har jag löst det problemet, ska nämligen göra en form av "skattjakt/hemligt uppdrag".

Ska lägga ett gemensamt paket under granen från Tomten med en lapp med ett uppdrag i. Uppdrag 1 blir att lyssna på sagan och titta på bilderna.

(sagan kan du läsa längre ner i inlägget)


Sen blir det fler ledtrådar och uppdrag, och där kommer idén till gåvan de ska välja från unicef med in i bilden INNAN de kommer till "nästa level" där de får veta vart deras morgonjulklapp ligger.


Dels får de sammarbeta, sen se med egna ögon vad dessa barn har för behov, vad mycket man kan få för t ex 40:-, att många barn dör enbart pga VÄTSKEBRIST osv... att de inte ens får gå i skolan i stora delar av världen och att SKOLBÖCKER och PENNOR inte är "självklara" som för dem här i Sverige.

Då de valt ut vad de vill "köpa" på unicefs hemsida så får de en annan lapp med nästa ledtråd, som ska leda till ett ställe där jag ska gömma en nyckel som går till hörnskåpet i vardagsrummet där jag tänker lägga deras julklapp. Smart va??

Då kommer de istället få känna sig upplysta på ett positivt sätt, och samtidigt tacksamma (förhoppninsgvis) över hur bra de har det, och sist men inte minst får de känna att DE har bidragit en bit för att andra barn ska få det bättre. Kan inte bli bättre start på julaftonsmorgon än såhär!!

Här är "sagan" som jag hittat på, inte den bästa och jag ska försöka finslipa lite på den men vill samtidigt inte göra den alltför komplicerad eller "djup". 

 

Det här är Olle. Han har precis fyllt 8 år. Hans pappa försvann i kriget och hans mamma är död, han bodde i en husvagn hos sin mormor med sina 2 syskon. Olles mormor dog så de fick klara sig själva, de blev ensamma kvar med sin hund Laban.


De bor ingenstans och tigger mat på dagarna.




På nätterna fryser de ofta och det bästa som finns då är då de har turen att ibland komma in i ett soprum som brukar vara låst. Där inne luktar det hemskt men det är varmt så de slipper frysa. Råttorna som springer där är de inte rädda för längre.

Annars brukar de sova på gatorna, det är skönt då det är flera som sover tillsammans, då fryser man inte lika mycket tycker Olle. Sen har man nån att prata med om man vaknar på natten och är rädd.

 

 

På sommaren är det härligt tycker Olle, för då kan man sova ute utan att frysa så mycket, om det inte regnar förstås för då blir det kallt.

 

 

Det är många barn där Olle bor som inte har någon mamma eller pappa. De får ta hand om varandra och brukar hålla ihop.



Det är läskigt annars på nätterna då det blir mörkt, och sen när man blir sjuk så är det extra skönt att inte vara ensam.

 

Det är läskigt när det kommer soldater som slänger bomber och skjuter. Olle såg sin storebror bli skjuten, nu har han inga syskon kvar, från början var de 3 syskon. Hans lilla-syster Eden, frös ihjäl förra vintern.



Olle försökte hålla värmen åt henne på nätterna med det var svårt, det var en kall vinter och soprummet de brukade sova i hade fått nya lås så där kunde de inte vara. Och hade man tur så kunde man hitta något att äta där ibland.

　

Han brukar tänka på sina syskon ibland, på hur det var för 5 år sen, då de lekte tillsammans och hade någonstans att bo, i en husvagn med sin mamma och pappa. De hade ingen el eller vatten i husvagnen, men det var varmt på nätterna och de var lyckliga för de hade varandra.



Deras mamma brukade berätta sagor på kvällarna, sen brukade de samla på stenar som de sedan bytte med sina kompisar, spelade med och byggde med. Plastburkarna från soptippen var de bästa leksakerna, speciellt då de hittade nån som inte var trasig, för de kunde man använda som racket om någon hade en boll, man kunde få iväg bollen jättelångt med en bra plastflaska. sen brukade de trumma med dem mot stora stenar och sjunga tillsammans.
　


Olle är glad idag, för han har hittat en RIKTIG fotboll tillsammans med sina vänner! Det är nästan så att han måste nypa sig i armen för att se att han inte drömmer.

　

Riktig glädje kommer från hjärtat, för det bär man alltid med sig. Var rädda om varandra!