– Mina föräldrar.　

Mina föräldrar är jag med facit i hand nöjd med. Skulle säkert svarat annorlunda då jag var i 15-årsåldern, men jag har ju mognat med åren och lärt mig av både mina och deras misstag. Jag var inte rolig i tonåren, men å andra sidan så tyckte jag inte att mina föräldrar var så roliga då heller.


Hade jag fått min ADHD-diagnos redan då hade det förmodligen varit mycket enklare, för både dem och mig. Men man ska se framåt, inte bakåt. Idag har vi en bra relation och jag känner att jag har fått upprättelse i mycket, samt att jag på många plan kunnat se tillbaka med lite andra ögon, från deras synvinkel.