FaMiLjEn!

 

 

Våran familj består av:

 

mig, Yoanna

Yoanna

en kreativ energisk duracellkanin
med tusen järn i elden
som gör som björnen ibland,
går i ide.

 

Jag är även mamma till
3 små viktiga människor:

 

 

 

Vanessa

Vanessa

född -00
tjejen med de många namnen (8 st!!), smart med temperament precis som sin mamma.

 

 

 

Vilder

Vilder

född -04
en tänkare och filosof,
med ögonfransar som gör vilken tjej som helst avis!

 

 

 

Vilgot

Vilgot

född -05
energiknippe och en intensiv liten pajas,
föddes med ett litet kors i pannan mellan ögonen,
sägs att han är beskyddad,
kan behövas för han har en förmåga att hamna i trubbel och snubbel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Dag 29 och 30 på 30-listan

Dag 29 – Mina ambitioner

 


Mina ambitioner.. hmmm... jag är ganbska ambitiös då det gäller saker jag gillar, antingen ratar jag nått eller så brinner jag starkt för det! Jag är en såndär "antingen eller", allt eller inget, pest eller fest. Jag önskar att jag nån gång kan (över)leva på att göra sådant som jag tycker om. Jag älskar inredning och att skapa på alla möjliga olika sätt, får jag inte vara kreativ så tröttnar jag fort.

Jag är även lite häxa har jag fått veta, så jag skulle vilja komma i bättre kontakt med min andliga sida och våga förlita mig mer på min intution, kunna fördjupa mig mer i mina tarotkort och komma i balans med mig själv och livet som helhet.




 

 


Dag 30 – Ett sista ögonblick


 

Ett starkt "sista ögonblick" för mig var då min farfar gick bort och Vanessa och jag åkte dit för att ta ett sista farväl efter att han somnat in. Det var första gången vi såg en död människa, det var en märklig känsla, men det var så fridfullt att se honom ligga där, alldeles slät och fin med en bukett blommor som min faster lagt dit i hans händer som låg lixom knäppta över bröstet, han såg så fridfull ut. Hade ångrat mig resten av livet om vi inte åkt dit, det betydde mycket för oss, att komma i närkontakt med döden och se den som en vän, som ett avslut på ett lidande.


Döden är inte alltid ond, den var varmt välkommen denna gång. Men visst gjorde det ont, att ta farväl av någon man älskar. Hans hand var kall och slät, kändes nästan som att ta på en vaxdocka. Men stillheten i rummet var slående vacker, jag tror att änglarna grät utav lycka för att få en sådan underbar person i sin himmel!

 

Ett annat sista ögonblick som sitter kvar, var då Oliver drog sina sista andetag i min hand, jag både såg och kände hur han lixom drog sina sista andetag och somnade in. (Oliver, Vilgots mus).

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0