Har funderat. Och kommit fram till följande;

 jag kommer inte hitta nån pojkvän med stort P. 

Fast helst vill jag ju gifta mig. Nån gång. Helst bara en gång. 

För det första... så skulle jag inte hitta nån som jag stod ut med.. och för det andra, om jag gjorde det, så skulle han förmodligen med all säkerhet inte stå ut med mig.


Jag är underbar, kan vara hemskt charmerande och helt fantastiskt emellanåt. Men samtidigt ganska omöjlig och ombytlig. Lite rastlös i själen typ.

Men jag har ju barnen, mina fantastiska ungar. Fast idag var de inte så fullt ut fantastiska, Vilgot bet Vilder HÅRT i benet så att han fick blåa märken, sen surade han demonstrativt hur länge somhelst och sa att han TYCKER OM att bitas och vara elak... tills han somnade av ren utmattning.

-Det STRUNTAR jag i!!! Jag HÖÖÖÖR inte! JAG BRYR MIG INTE!!! säger han surt och sätter händerna för öronen och drar ner mungiporna till knähöjd typ...


Jo tack, det känns att man e morsa ibland!