Men har varit desto flitigare med att måla tavlor... det bästa som finns när man får ångest... att bara dränka alla tankar i en tavla och fokusera På färgval istället för livs-val.

Idag var både Vilder och Vilgot hemma, såg i min almanacka som jag hittade igår av en slump att Vilgot skulle till läkaren idag för att påbörja en ADHD-utredning och det var precis vid lunchtiden de har på dagis så jag lät honom vara hemma. Vilket jag snabbt ångrade...

Vilder och Vilgot har varit som katt och hund idag, eller kanske pest/kolera? Jisses så de har bråkat, om precis allt. Det var även fel när jag dammsög deras rum för jag STÖRDE deras lek med "ljudet".

Leken slutade efter en stund med ett illvrål och sen kom Vilder ner med en ordentlig bula på ögonbrynet som skiftar i lila snart. Det var inte meningen att han skulle få ett racket i huvudet av Vilgot, men givetvis rev de upp himmel och jord. Vilder fick nått kallt på ögat, jag tog fram en glass ur frysen, som han istället tyckte att han skulle äta... och så blev det.

-Varför stod du där med ditt huvud då när jag kastade?? Vaa?? Det var väl dumt?? Varför stod du bara där? Jääävla onödigt!! vrålade Vilgot i försvar till Vilder som vrålade av smärta och ilska.

Slutade med att Vilgot låg under köksbordet och svor och surade rejält och klamrade sig fast i bordsbenen då vi skulle åka till läkaren, fick killa och bända loss den envisa lilla ungen, ta skorna i handen samtidigt som jag fick bära honom ut till bilen, tack och lov fick vi skjuts till läkaren av pojkarnas pappa. Kom dit 5 minuter försent, stressat som faan så pulsen gick på högvarv efter det besöket.

-Oj, ja det syns att du har ADHD! så läkaren och tittade menande på mig när jag bubblade i hundranittio med en sur och tvär Vilgot bredvid mig som lipade och viskade fula ord till mig.

-Ja du är verkligen uppe i varv, syntes direkt då du kom in!

Ja tacka faan för det, efter att ha medlat mellan och släpat på vrålande ungar och stressat arslet av sig för att få ihop det på nått jävla vänster. Vem fan är inte stressad i en sådan situation? Jo kanske heroinisterna på plattan möjligtvis?


ADHD går ju i arv, så ja, man kan väl säga att jag och Vilgot är ganska lika då vi kommer till humörbiten.

Exploderar för lite och smälter ibland för lika lite. Allt sker med hjärta eller smärta typ.


Nu ska jag slänga in några bilder på mina tavlor... i ett annat inlägg. Brb! ;p