FaMiLjEn!

 

 

Våran familj består av:

 

mig, Yoanna

Yoanna

en kreativ energisk duracellkanin
med tusen järn i elden
som gör som björnen ibland,
går i ide.

 

Jag är även mamma till
3 små viktiga människor:

 

 

 

Vanessa

Vanessa

född -00
tjejen med de många namnen (8 st!!), smart med temperament precis som sin mamma.

 

 

 

Vilder

Vilder

född -04
en tänkare och filosof,
med ögonfransar som gör vilken tjej som helst avis!

 

 

 

Vilgot

Vilgot

född -05
energiknippe och en intensiv liten pajas,
föddes med ett litet kors i pannan mellan ögonen,
sägs att han är beskyddad,
kan behövas för han har en förmåga att hamna i trubbel och snubbel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Hund eller pojkvän? HUND!

Hund eller Pojkvän?

Vägde noga fördelarna och nackdelarna mot varandra för drygt ett halvår sen, men tog det felaktiga beslutet att skaffa pojkvän.


Konstaterade DÅ att :


-en pojkvän kan gå ut med soporna, men inte en hund....


Men å andra sidan kommer jag ju gå ut med hunden regelbundet flera gånger om dagen, och slänga soporna själv då jag endå går förbi soprummet.

-en pojkvän kan handla mat å hämta barn i skolan om man blir sjuk, det kan inte en hund.


Men en hund är inte otrogen eller missbrukar, en hund ljuger inte, en hund säger inte en sak och menar en annan, en hund pissar inte på dig om det inte är absolut nödvändigt. En hund ser upp till dig, som en flockledare, det gör knappast en pojkvän.


I bästa fall (med en stor portion tur) blir du betraktad som en jämlike av en pojkvän, i bästa fall, men det hör då inte alls till vanligheterna dessvärre.

 


Jag får se ut hur jag vill, men blir villkorslöst älskad endå. En hund är tacksam för att den får omvårdnad, kärlek, mat och får göra sina behov.

En pojkvän är mest otacksam.

Jag VET vilket jobb det innebär. Ett hårt jobb som kommer ge ett strålande resultat på sikt, främst för välbefinnandet i allmänhet, och sen får jag en vän för livet, någon jag ska binda till mig mer och mer för varje dag, inte som med barnen, få dem självständiga.


-JA, jag plockar gärna upp skit från en hund. Har tagit så grymt mycket skit från pojkvänner så att plocka upp det som kommer ut efter att min hund för att han har ätit ser jag knappast som ett problem snarare som en ära i jämförelse.


-JA, jag vill ut i ur och skur. Inte för att jag VILL VILL VILL (har inget direkt pockande behov av att ensam springa runt i skogen, även om jag VET att det skulle göra mig gott) utan för att jag VET att ett hälsosammare liv med fasta rutiner står för dörren. Tror inte det ska bli skitlätt, absolut inte, men är helt säker på att det inte kommer besvära mig ett skit, jag kommer gå på vinst ur detta, likaså hunden och barnen.


En hund må bli sjuk och en hund må lukta apa då den e blöt osv...


men en POJKVÄN som blir sjuk eller luktar apa (bakis å äcklig) , det går lixom inte att acceptera, och tyvärr så blir ju alla pojvänner förr eller senare sjuka (fysiskt eller i huvudet) så att skaffa en hund blir bland det vettigaste jag gjort på MYCKET länge.

Att ha barn och hund är egentligen 2 skilda saker, den enda gemensamma nämnaren är egentligen ANSVARET. Ett barn uppfostrar du till att bli självständigt och på sikt klara sig själva och flytta hemifrån.

En hund, blir en trogen vän, och desto mer tid och engagemang du lägger på hunden desto mer får du tillbaka. Evig trohet och en underbar livskamrat. Sen så lär sig barnen ta ansvar bättre, den fysiska hälsan kommer att förbättras och så i sin tur förbättras den psykiska hälsan. Vetenskapligt bevisat.


En del utbrister;


-Nej!! Ska DU ha HUND??? VEEET du vilket jobb det är??


-Nä, jag är totalt urblåst i skallen, jag vet verkligen INGENTING och fattar ännu mindre...


Not.

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0