FaMiLjEn!

 

 

Våran familj består av:

 

mig, Yoanna

Yoanna

en kreativ energisk duracellkanin
med tusen järn i elden
som gör som björnen ibland,
går i ide.

 

Jag är även mamma till
3 små viktiga människor:

 

 

 

Vanessa

Vanessa

född -00
tjejen med de många namnen (8 st!!), smart med temperament precis som sin mamma.

 

 

 

Vilder

Vilder

född -04
en tänkare och filosof,
med ögonfransar som gör vilken tjej som helst avis!

 

 

 

Vilgot

Vilgot

född -05
energiknippe och en intensiv liten pajas,
föddes med ett litet kors i pannan mellan ögonen,
sägs att han är beskyddad,
kan behövas för han har en förmåga att hamna i trubbel och snubbel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Imorgon är en annan dag...

Just nu bråkar känsla med förnuft, men jag tänker gå och lägga mig innan känslan vinner, har slut på vissa mediciner (otippat??) Jag är så jävla bra på sånt som kallas framförhållning och planering!!

Jag bjuder barnens vänner på middag, för att jag VILL, för att jag är mamma, för att jag är dum i huvudet som ständigt tar mig vatten över huvudet,  för att jag vill vara den där mamman som jag önskar att de hade, för att dämpa mitt självförakt som ständigt skriker;

-Du är värdelös!!! För egentligen så är jag lat och fruktansvärt ego, borde inte tänka alls på mig själv, borde inte känna nått men endå gör jag det, för att jag är så fruktansvärt egoistisk!!! Jag försöker vara något som jag inte är, för att jag vill, man måste väl försöka? Kräks av mina egna dubbla budskap, bedövar smärtan då den är som värst, sen ångest för att jag har ångest och för att jag måste bedöva den, med shopping, mat, what ever.... försöker vara duktig, sluta röka, motionera, göra fint hemma mellan varven, vara en bra människa, arbeta, plugga, sen mera ångest för att det skiter sig ständigt.

Gör potatis i ugnen, rosa tzatziki, lammfärsbiffar och nybakade vitlöksbröd och sen glass och kramar till efterätt, sen crashar jag och förbannar mina dumma jävla tårar när orken är helt slut och barnen skriker för att de inte vill sova, borsta sina tänder, de vill inte lyssna för mamma är bara fett dum och en dörrmatta, en egoistisk dörrmatta som inte ens duger till dörrmatta och som glömmer köpa diskmedel, låter barnen få nybakade bullar till frukost en vanlig vardag för att mjölken och brödet råkar vara slut, värdelöst att inte planera och ha sånt hemma!! Glömmer tider, glömmer svara på sms och mail. Inser ju tillslut att jag inte ÄR tillräcklig, ibland inte ens livsduglig, en börda för samhället och en nagel i ögat på allt som är perfekt där utanför i den perfekta verkligheten som jag aldrig kommer i närheten av.... så jävla misslyckat, men mest av allt tragiskt, att jag tillåter dessa tankar och känslor våldta min sinnesfrid och inkräkta så på mitt liv... hur kan man känna sig så fruktansvärt tom och proppfull med skit på samma gång?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0