Min resa här i livet, har varit som en berg-och-dal-bana, minst sagt, jag har tagit mig igenom djupa svackor och upplevt underbara höjder, klivit ur svårigheter och lämnat dem bakom mig, men såklart att det som var förrut, finns kvar, nånstans. Men man väljer själv vad man gör av det man har, jag känner att jag sjunker ibland, men i samma veva så får jag kraft nånstans och slungar mig bara högre.

De gånger jag backar... så är det bara för att jag tar sats.

Jag vill vända allt dåligt som jag upplevt till en lärdom, ett vägvisning, upplysning, en varning. Den som inget satsar vinner inget, livet är hårt men det som inte dödar, det härdar.


Döm inte dig själv och dina känslor, acceptera dem istället, och stör dem dig så bearbeta dem. Men förneka inte, upplev dem, så som de är. Man får vara ledsen, besviken, arg, upprörd. Det som är fel är när man förnekar det som endå brinner inuti. Ärlighet gör ont, för stunden, men med facit i handen så går vi alla ur stormen på stadigare ben, det som är dåligt ska vi lämna bakom oss. Utan dåligt samvete.