Mig i ett nötskal.
Jag klarar verkligen inte av relationer, uppenbarligen. Jag springer alltid ifrån dem då det bränns, magen vänder sig ut och in och jag blir lixom bara anti. Reser en hög mur i pansarstål som ingen kan ta sig igenom eller förbi. Inte över eller under heller.
Varför blir jag så trasig alla gånger jag bara vill bli hel? Men ensam är stark, är det inte så det heter?
Varför blir jag så trasig alla gånger jag bara vill bli hel? Men ensam är stark, är det inte så det heter?
Kommentarer
Trackback
