Vaknade av mobil-larmet som ringer 05.30 varje vardagsmorgon men satan vad svårt det var att komma upp, ändå la jag mig strax innan 9 igårkväll. Men kom upp tillslut efter lite självdiciplin och gick ner för att duka fram frukosten och satte på tv:n i köket.

Vilgot vaknade på ett strålande humör, kom ner färdigklädd med ett leende på läpparna, kors i taket!

Vilder ligger uppe i sin säng och gnäller, tror han har blivit bebis igen eller nått. Han försöker köra med mig in i det sista, men förr eller senare lär han upptäcka att det är färdigkört med mamsen här. Nu är jag inte ensam längre, blir jag trött och slut och yr så finns det nån som backar upp mig och tar över. Tror kidsen börjat fatta det nu. Jag ÄR ingen dörrmatta och trampar man för mycket på mig så är det stopp, TVÄRSTOPP!

Hit men inte längre, är mitt nya motto. JAG bestämmer och jag tar ingen skit mer, från någon!

Har drömt en hel del jobbiga drömmar på sista tiden, men de ligger inte kvar och skaver under dagtid som de annars brukar göra. Jag kan lixom "lämna" och "släppa" känslan från drömmen då jag vaknar och inser att det bara är... en dålig dröm. Framsteg för mig!

Igår kände jag dock av några varnings-signaler på att jag måste varva ner lite... korttids-minnet börjar leka hide and seek med mig och jag lixom bara "tappar" saker i huvudet för det blir för mycket av allt.

Men jag har blivit ganska bra på att tyda signalerna i tid så att jag kan varva ner innan jag smäller in i väggen. Idag blir en lugn dag hemma medans barnen är i skolan. Känner lite av domningarna i ansiktet och jag vägrar släppa dem närmare inpå än så.