Fick hem dem igår, mina små pojkar. De var på strålande humör tills jag delade ut mitt första -Nej.

Vilder ville gå ut efter middagen, men då vi åt ganska sent och klockan var strax innan halv 8 så sa jag nej med tanke på att det är skola imorrn och så hade han en läxa som inte var klar.

Han satte sig för att tjura under köksbordet och gnällde som en bebis som saknar ordförråd. Jag frågade om vi kanske skulle planera in ett bebiskalas snart (han fyller år den 16/9), välling och blöjor osv..?

Stod på mig (såklart) men såååå trist att han inte fattar och ger sig lixom!!! Tillslut så gav han upp gnällandet och torkade sina krokodiltårar och satte sig med sin läxa som jag tagit fram. Sen kom nästa drama-queen-grej:

-Aaaallt var bättre FÖRRA året mamma, FÖRRA året var ALLTING bättre, då behövde jag inte göra lääääääxor varje varje dag!!! sen klämde han fram några tårar och såg ut som om nån hade dött typ.


Men han blev nöjd då han var klar, Vilgot ville oxå ha läxa så jag skrev lite siffror åt honom på ett annat
papper sen satt de båda två och jobbade.