Vilgot har temperament, minst sagt. Han är oftast världens goaste lilla kille med ett väldigt stort hjärta, men då det "rinner över" så blir han jätteledsen och arg och destruktiv och det blir lixom TILT, funkar inte att prata "normalt" med honom då som det gör med andra ungar då de är arga... Vilgot lixom fastnar i sitt arga moln och pratar man med honom så är det oftast som att hälla bensin på eld.

Han blev sur ikväll då de skulle lägga sig, skitsur. För han ville inte alls sova. Så han låg och skrek i sängen att han var arg... och sen lät det ungefär såhär;

-Dumma jävla idiot, puckade jävla mamma, puckade jävla Vilder, gååå, försvinn härifrån, jag vill inte ha en familj, gååå sa jag, fattar ni inte, stick härifrån, stick åt helvete, jävla skit ni STINKER!!!

Vilder låg bredvid och försökte prata med Vilgot och jag låg bredvid Vilder och försökte få Vilgot lugn genom att klappa lite på honom och säga att vi älskar honom, ja vad ska man göra?? Att bli arg och säga åt honom GÅR inte, det funkar lixom inte för just då är han inte mottaglig för kritik, inte ens för fina ord... men tillslut somnade han min arga lilla kille, först jättearg, sen ledsen, sen arg igen och sen vänder han det till sig själv och säger att vi hatar honom och att han bara är en dum jävla pojke... men det är bara att ignorera det han säger och bemöta det med ännu mera kärlek, men fasiken vad det tar energi att höra honom så arg och ledsen utan kunna göra nått annat än att vänta tills den värsta stormen ebbat ut...