Buller och bång, trasiga revben och mörbultad själ. Men det kan väl bara bli bättre då? Sitter med min fina Vanessa och myser i soffan, ska strax bädda ner oss framför tv:n och imorrn ska jag till läkaren.

Sen ska jag se till att klara av mina studier som börjar snart, vägrar ge upp och kasta in handduken!! Ska på förhör till polisen i mitten på månaden, de ringde igår och var jättetrevliga och jag ska få med mig ett målsägandebiträde under hela processen. Inga detaljer jag vill gå in på alls, men jag tar ingen skit. Pojkarnas pappa har hjälpt mig genom en svår period som jag inte velat prata om, och ibland brister det, för mig med. Men inga berg är för höga att bestiga, och inga dalar för djupa. Det tar bara längre tid ibland att ta sig igenom vissa saker... Ner, sen upp. Alltid.