Ja det har varit mycket nupå sista tiden, är sjukskriven igen och plugget fick läggas på en hylla i väntan på bättre tider eller nått. Så irriterande men SÅÅ jag, att sätta igång nya projekt som sen strandar värre än en påtänd val typ. Jag vill ju så mycket och sen kommer smällen, jag VET ju att den kommer, dem välbekanta väggen, den kommer alltid som en delgivning på dörren , en äcklig påminnelse om att jag vill mer än jag faktiskt kan och orkar, på sikt. Surt men så är det, ska jag gräva ner mig för det eller gilla läget och ta det för vad det är? Ja enkelt, såklart gillar jag läget, eller accepterar det, för det ÄR så och det är inget jag kan förändra. Som att be en rullstolsbunden att resa på sig och springa... en ganska klockren jämförelse.

Har varit hos läkaren och uppdaterat medicinförrådet över somaren, fick ökad dos på både concerta och ritalin, sen så är jag typsikt nog allergisk mot en medicin som enligt min läkare skulle vara som handen i handsken för mig. Fast för min del skulle det bli handen i dörrspringan när nån smäller igen den.




Nä nu måste jag sova... ögonen går i kors här nu