Jag vill tacka alla arslen, svikare och idioter som under livets gång korsat min väg och preparerat den med minor, gropar och annat trevligt.
Jag är inte arg, jag är konstigt nog tacksam, för det har gjort mig starkare, utrustat mig med viktiga redskap som självinsikt och katastrofberedskap.
Inga smällar är längre för hårda, inga bakslag längre förlamande, för jag har lärt mig hantera dem på ett annat sätt, på bästa sätt, genom att acceptera läget, inte lägga onödig energi för att förändra det, det vore lönslöst, det enda jag KAN förändra, är MIN inställning till saker och ting.
Bara för att jag accepterar något behöver det inte betyda att jag gillar det.
Livet går vidare och efter regn kommer solsken, man får bryta ihop för det är en del av livets skola, att gråta och skratta, förlåta och fatta, att glädjen kommer till den som skrattar, och tårar är de känslor som hjärtat inte finner orden för.