"Upp på ett dunigt moln och ner i svarta hål, livet gungar mig fram och tillbaka"..

(eva dahlgrens fina låt "Gunga mig".)

Mycket som händer nu, både underbara och jobbiga saker på samma gång, förnyade systerskap och kärlek blandat med praktiska dilemman och funderingar... har ångest över huset, att fixa allt själv, det är ett stort ansvar som jag känner står mig uppe i halsen just nu, familjen på andra sidan stan och själv sitter jag i skogen utan bil och körkort. Jovisst, skaffa körkort då kanske är första tanken, men det kostar både tid och pengar och jag har varken det ena eller det andra, sen så sätter mina diagnoser ständigt käppar i hjulet och det är en jäkla balansgång att få allt i vardagen att flyta på särskilt då saker runtomkring skiter sig och inte blir som planerat.

Men hoppet är det sista som dör, jag kämpar på, men som sagt, det skulle vara grymt skönt att få segla i medvind ett tag nu, stormarna som jag ständigt parerar börjar trötta ut mig känner jag.