Med andra ord, en vidrig dag trots att jag vaknade med positiva tankar och förhoppningar om att börja må bättre. Måste till läkaren imorrn har ställt larmet på mobilen så jag kan ringa prick klockan åtta för att boka en tid, ringer man strax efter klockan åtta är tiderna redan slut till min läkare. Jag är trött och slutkörd och ögonen söndergråtna av mitt mående just nu, prio ett blir till att få bort den hemska p-staven jag har i armen nu, hormonerna gör mig till en levande död pms-bitch och sjukt depprimerad och stundtals helt lamslagen av ångest och tårar som vägrar sluta rinna och det brinner i skallen och framtiden ser kolsvart ut från den synvinkeln! Vill ju må bra bara!!!! Är så sjukt fett less på bemötandet jag fått på Danderyds sjukhus då jag varit där flera gånger och bett dem ta ut den förbannade p-staven som de satte in i april. Försvinner den inte från min arm inom kort vet jag ärligt inte om jag kommer ta mig igenom detta helvete med livet i ett någorlunda behåll överhuvudtaget. Jag vill ju verkligen INTE dö, men att överleva med allt strul omkring mig så som jag mått sista tiden har varit ett både känslomässigt och fysiskt helvete och jag känner mig bokstavligt talat galet tom på energi och livsglädje så hur fasiken ska jag kunna komma upp i tid imorrn och få allt avklarat när orken är borta med vinden?? Minnet är inget vidare det heller, så får se om jag snoozar och loosar imorrn. Får panik just nu av bara tanken, vill trycka på OFF-knappen  eller åtminstone kunna pausa en stund innan jag brinner upp inuti... Gud ge mig styrka att ta mig ur detta helvete! Vill ha mitt "gamla vanliga" jag tillbaka för nu känner jag inte alls igen migsjälv.