Igår fyllde min minsta prins 10 år. Han skrek av glädje när han såg tårtan jag gjorde


Själv är jag inte alls på topp och det börjar gå mig på nerverna, denna svacka har varit både lång och djup och har fortfarande väldigt svårt att se någon väg upp ur den. Men ska försöka skynda långsamt, bita ihop, ta en dag i taget och intala migsjälv att det blir bättre. Snart hoppas jag!!! Känner inte igen mig själv längre, har tappat bort migsjälv nånstans på den kringelkrokiga vägen och framför mig ser jag bara en igenvuxen skog typ. Och då är jag definitivt ingen skogsmänniska, och i nuläget skulle "bara" en tripp till city kännas som en resa till månen/mission impossible. Och då försöker jag ändå tänka positivt!!!