Återigen har jag fått oväntat besök från folk som letar efter pojkarnas pappa, det skär djupa sår i mitt hjärta och jag hamnar på botten av det som borde vara bottenlöst!!! Hur länge ska man orka med sånt? När ska människan göra rätt för sig så att andra slipper lida och vara sömnlösa? Känner mig maktlös bara och försöker att inte ta åt mig när jag blir kallad för ego och idiot och dålig mamma av en viss person som kallar sig pappa trots att han gör stor skillnad på vilka av sina barn som han bryr sig om. Samhället och Vallentunas kommun har dragit åt sig skygglappar och blundar för konsekvenser som eskalerar... För det är väl bara jag som inbillar mig och är dum i huvudet? Ja, skottlossning inom hans familj är inget påhitt men ändå är det JAG som är sjuk i huvudet... Mina sömnlösa nätter och mitt mående måste vara en inbillning och har säkert ingen koppling till att jag har levt under hot och skyddad id, skottlossning och misshandel....