Igår fyllde min minsta prins 10 år. Han skrek av glädje när han såg tårtan jag gjorde


Själv är jag inte alls på topp och det börjar gå mig på nerverna, denna svacka har varit både lång och djup och har fortfarande väldigt svårt att se någon väg upp ur den. Men ska försöka skynda långsamt, bita ihop, ta en dag i taget och intala migsjälv att det blir bättre. Snart hoppas jag!!! Känner inte igen mig själv längre, har tappat bort migsjälv nånstans på den kringelkrokiga vägen och framför mig ser jag bara en igenvuxen skog typ. Och då är jag definitivt ingen skogsmänniska, och i nuläget skulle "bara" en tripp till city kännas som en resa till månen/mission impossible. Och då försöker jag ändå tänka positivt!!! 

Får inte äta frukost fick jag höra precis då jag skulle iväg å hämta. Gissa vem som ligger och bölar just nu? Så less på att vara här nu, magen är hungrig och gör ont och -JAG VILL ÅKA HEEEEEEM!!!!! 

Somnade till strax efter 22 men vaknade vid midnatt. Långa vakna timmar då jag inte somnade om igen förrän kl 4 för att vakna strax före 6, mycket drygt! Nu ligger jag och stirrar på klockan och ska hämta frukost (måste passa på innan de får för sig att jag måste vara fastande eller nått!). Ont i magen och svullen som en nypumpad jätteboll och sen ont i AXELN!!?? Blir inte klok på plågorna snart, kommer på allvar börja skratta åt dem då de är minst sagt märkliga. Och inte ett dugg önskade eller inbjudna för att stanna! Vilka parasiter! Ändå hänger de sig envist kvar och får mig att känna mig svag och klen och som en jävla hypokondriker. Men ska minsann förneka dem, plågorna, helt enkelt säga att jag mår jättebra och har inte ont någonstans och att min mage alltid ser ut som en ballong och att jag trivs med min ballong och vill ta med mig den hem omgående. Ballonger är fina och festliga och passar inte alls på sjukhus så jag bara måste hem BUMS. Så, nu har jag manuset färdigskrivet inför läkarronden som börjar strax. Om de börjar babbla om dåliga värden så får jag helt enkelt stå på mig och säga att värdena ljuger. Siffror ska man väl inte lita blint på heller??!  

Denna tavla går mig på nerverna hivar snart ut den genom fönstret tror jag.... Finns inte mycket att titta på här inte, huvudvärken har gjort att jag haft nerdragna persienner och en handduk över huvudet tills idag. Men tavlan har stört mig hela tiden. 
Hela sjukhusmiljön är deprimerande och jag vill bara åka hem NU. Har dessutom upptäckt att färgen på min tatuering på magen har smetats ut efter operationen,  hur sjutton gick det till när det var inne i magen/livmodern de körde med laser och inte utanpå???
ångrar hela operationen just nu och drar hem imorrn oavsett vad läkarna säger här, tänker inte ligga ett dygn till utan att det händer nått det gör jag hellre hemma! (Ligger i soffan utan att det händer nått) 

Legat på Danderyds sjukhus sen i onsdagskväll då jag åkte in akut med vidriga magsmärtor. Har nån slags infektion i livmodern? Nån komplikation efter operationen i tisdags? Och några andra värden som var dåliga och som måste bli bättre innan jag får åka hem. Jag skriver lite konstigt men känner mig inte på topp många frågetecken och minuterna går alldeles för sakta. 

Ja vilketsom är det drygt att vakna kl 2 och inte kunna somna om. Har tömt å fyllt diskmaskinen och plockat lite i köket. Sen fick jag den brillianta idén att jag skulle skala ett granatäpple på köksön där jag ställde den rena disken och givetvis blev det kladd och stänk så det blev extrajobb och SM i svordomar men nu står en skål i kylen med granatäppelkärnor som Vanessa kan ta till frukost. Själv har jag världens halsbränna och magkatarr så jag förstår inte riktigt varför jag fick för mig att skala granatäpple mitt i natten! 

Drygt att sitta vrålhungrig i ett väntrum och inte få äta, det har dessutom blivit vissa fördröjningar så jag får räkna med att sitta här i två timmar innan det blir min tur. Var nere på fiket å bunkrade upp med mackor och smoothie som jag ska äta så fort jag vaknar sen, dreglar redan nu när jag tänker på mackorna. Ena är med kyckling och avokado och den andra är med brie och salami. Sen fick även en dammsugare plats i påsen. Förväntar mig att kaffe serveras här på uppvaket sen. Deras mackor som de bjuder på såg inte alls lika goda ut som de jag köpte. Måste sett lite udda ut när jag sprang å handlade i operationskläder och en ful mörkblå papperskappa över, långa vita strumpor och blåa skoskydd. Men är man sugen på något gott direkt efter operationen har man inget annat val! 

Har suttit å bläddrat lång bak i min blogg å det kändes riktigt jobbigt!! Saknar hur livet var då, med barnen och allt omkring. Tror tystnaden och tomheten har knäckt mig hårdare än jag någonsin kunnat ana, mitt liv nu är inte ens en blek skugga från den tiden, livet nu är en enorm kontrast och ett stort svart hål jag inte klarar av att fylla igen. 

Sovit rätt ok trots ångesten över kaoset hemma. Fick damp på sängen i vardagsrummet igår och monterade isär skiten å bar upp den igen så nu står alla delar mot väggen i ett extremt stökigt rum som kallas sovrum men som ser ut som ett fullproppat lager nån gjort en razzia i. Kläderna som hängde ganska prydligt på galgar ligger i drivor på golvet och jag ska försöka ta tag i det idag tänkte jag. Sen får jag INTE glömma ringa till Danderyds uppvakningsavdelning mellan 18-18.30 ikväll för att få exakt operationstid imorrn då jag ska opereras så att jag förhoppningsvis blir av med mina vidriga pms-besvär för gott! Mina gråtattacker har minskat kraftigt sen jag slutade med ena medicinen iallafall så man får väl säga att det går åt rätt håll. Det som stör mig mest här hemma är elen som är trasig i halva köket å i hallen tvättstugan och badrummet på nedre plan. Och köksgolvet som så fult i en blandning av turkos och vit färg jag i panik målade över det ännu fulare gråa betonggolv Anders (arga snickaren) lämnade efter sig är svinkallt och jag önskar lägga en svart-vitt rutig plastmatta över, då skulle mitt kök få sig ett rejält lyft och kylan skulle inte vara lika påträngande. Sen vardagsrummet saknar vettiga möbler så man kan få lite helhetskänsla utan himpa vimpa karlsson på taket / Pippi Långstrumps varning. Inget ont om Pippi men Karlsson på taket ger mig hemska rysningar och hans hus på taket vill jag inte ens ha på näthinnan i mitt eget hem!! 

För rastlös för att vara trött och för trött för att kunna fokusera på att kolla på tv eller läsa nått. Drygt så in i helvete! Har ätit en massa mackor å druckit både te och kaffe och juice och käkat frukt så det snart står ut genom öronen. Tiden kryper fram och jag längtar tills resten av världen vaknar, iallafall min värld. Nu är det ju på tok för tidigt för att ringa nån eller få för sig att städa och spika i väggarna. Inte för att jag har minsta lust att städa eller spika i väggarna, men ändå, bara vetskapen att man inte bör göra sånt vid denna tid på dygnet irriterar mig.

Tömma diskmaskinen vågar jag inte med risk för att jag ska bli på riktigt dåligt humör och tappa en tallrik eller två, och tömmer jag den måste jag ju fylla den sen med disken som står och väntar i ett berg i diskhon och på diskbänken och lite här och där i köket- får ångest bara jag tänker på det.

Och sen när det är gjort så finns det ändå tusen saker kvar att göra hemma och det orkar jag inte helt enkelt. Borde skriva en lista på allt som måste göras hemma men är rädd att den blir fruktansväert lång, så lång att den inte får plats på en sida så när jag skriver ut den så kommer den vara på minst 15 sidor och orka läsa allt sen!!! NEJ. gillar inte listor på mer än 3 punkter, såvida det inte är önskelistor men sådana har jag slutat skriva sen långt tillbaka och det enda jag önskar mig i nuläget är ett välorganiserat hem och liv, helst någon annanstans än i ett jävla radhus som måste skötas vilket jag definitivt inte fixar själv, radhus är det absolut sämsta tilltänkta hem för en singel som jag och inte kan jag heller bränna ner huset utan att grannarnas hus brinner ner på köpet. Jag sitter i en ordentlig rävsax! Och inte ett dugg bekvämt.

Uppe långt före tuppen och igår var det fredagen den 13:e och definitivt inte min dag. Magkramper och feber men har iallafall hängt upp några av jackorna som låg på golvet i hallen och var dessutom uppe en sväng på vinden och slängde ner lite vinterjackor jag hittade, så nu ligger det ett gäng jackor på golvet igen, fast på övervåningen där jag ändå inte vistas särskilt ofta då det ger mig ångest att vara där, sover inte ens där längre, så numera står min säng i vardagsrummet. Deprimerande men en bra lösning istället för att sova på soffan varje natt. Tänker på pojkarna 24/7 och hoppas att de kommer vara hos mig snart enligt avtalet, måste samla energi först så jag orkar kriga på rätt sätt, ingen idé att börja nu bums, måste få ordning på lite bitar i min enformiga och vansinnigt tråkiga vardag som på något lustigt vis har varit överbelamrad med både yttre och inre kaos och stress pga min hälsa och yttre påfrestningar i form utav människor som bokstavligen slukat all min energi och dragit mig flera pinnhål ner under vattenytan. Vill helst undvika ordet kriga och "att kriga", men ska det fortsätta såhär har jag inget annat val.

Nyvaken och har sovit bra utan konstiga drömmar, såvitt jag vet iallafall, inga minnen av att jag drömt överhuvudtaget. Idag ska jag städa kylskåpet innan matleveransen från mathem.se kommer kl 14.
Sen antar jag att jag även måste gå ut med soporna som fröken Vanessa alltid kliver ÖVER när hon går till skolan istället för att ta dem med sig 10 meter och kasta dem när hon ändå passerar soprummet på vägen.... Nåja, sådan mor sådan dotter, äpplet faller inte långt från päronträdet eller?
Ska sen ge mig på ett försök att rensa upp bland alla jackor, ja iallafall hänga upp dem istället för att ha dem i en stor hög i hallen och köket. En början definitivt!

Sen lär jag vara helt slut så jag får lov att bli nöjd med lite i taget, har ju hela livet på mig så ska nog skynda långsamt....

Var hos läkaren idag å fick bekräftat att ena medicinen jag ätit i flera månader är helt fel för mig och förmodligen orsaken till mitt vidriga mående. Så nu är det slutätet av den!! Sen ska jag få elvanse istället för medikinet så jag kommer förhoppningsvis komma på fötter inom kort! Inte en dag försent!!! Känner mig lättare om hjärtat nu, en tung sten har lossnat tänk vad lite bekräftelse om att man haft rätt gör gott! Bye bye med konstant trötthet å illamående å dagliga gråtattacker!! Håller tummarna nu att detta är vändpunkten jag inte trodde existerade

Överdoserad, totalt ignorerad, sönderstressad och känslomässigt utpressad
Uttittad och osynlig på samma gång. Övermänskligt omänsklig.
Ett billigt skämt att ta på största allvar, en rysk roulette fast utan ammunition

Hade som vanligt svårt att sova, somnade men vaknade efter bara nån timme och var så sjukt hungrig så jag gick upp för att fixa mackor men givetvis var brödet mögligt och smöret slut och osten äcklig och som grädde på moset var även mjölken slut. Gissa vem som grinade som ett litet barn efter den upptäckten?!! Idag värker hela kroppen men huvudet känns värst. Ska till min läkare idag och se till att byta ut mina mediciner för jag orkar inte fortsätta må så som jag gjort sista tiden. Inte en dag till nu har jag fått nog! Har inte mycket ork och det lilla jag orkar ta tag i blir bara fel och det gör mig ännu tröttare och ännu mer less och framförallt besviken på migsjälv. Behöver nån som röjer bort skiten här hemma orkar inte ta tag i något själv i nuläget och dammet gör mig sjuk, nyser konstant och både näsa och ögon rinner. Drygt minst sagt. 

Ny dag nya tag. Igår var en dag som jag inte ens unnar mina värsta fiender, sömnbrist har en vidrig effekt på en redan sönderstressad och uppvarvad hjärna. Somnade redan kl 18 igårkväll efter att ha varit vaken i över ett dygn som hade alldeles för många timmar. Sömnlösa nätter går minuterna plågsamt sakta, en enda minut känns som en evighet! Hela kroppen värker och frossan är outhärdlig, låg under täcket fullt påklädd med extra strumpor, mössa och jacka och skakade som ett asplöv och frös. Gav upp och ställde mig i en kokhet dusch för att få igång blodcirkulationen utan resultat. Grät av trötthet och det syntes rejält när jag vaknade med svullna röda ögon. Idag skiner solen men jag fryser och svettas, kollade tempen och givetvis har jag feber. Alvedon och kaffe blev det till lunch för jag måste iväg på möte med arbetsförmedlingen. Hittar inte de papper jag ska ha med mig (otippat??) men går dit ändå.
Känner mig lite duktig faktiskt. Telefonen har gått varm men har inte orkat svara, vissa dagar är inte gjorda för att svara på okända nummer. Rysk roulette är inte min grej.

Blind av vrede och förlamad av sorg, med ett trasig hjärta som skriker av smärta.

Rubbad skruvad och avtrubbad. Bortglömd, kastad och återvunnen. För att kastas och återvinnas, igen.. som en burk utan pant... det skramlar och maler i maskinen men inga pengar finns att hämta. Men den äter, äter upp och sväljer allt. Kosta vad det kosta vill, ingenting!

Får ångest av att andas, sova, äta. Att somna är vidrigt men att vakna är värst. En förnedring och påminnelse om att skruttet som är kvar av äpplet inte ens har kärnor kvar. Finns ingen näring, inget hopp, bara ett stort öppet hål som skrämmer skiten ur mig.

Tiden står äckligt stilla när klockorna stannar i mitt hjärta samtidigt som sanden tokstressar ner i timglaset,  i ren panik och utan hopp. Sandkornen trängs som svettiga turister på en sunkig marknad där alla skriker: Billigt billigt, kom och KÖP!!!! Kostar BARA!

Jag vill säga till mig själv;  Låt mig vara. Bara vara. Inte tänka, inte andas, inte finnas mer. För när jag finns blir allting kaos, galen panik bryter ut överallt, i mitt hjärta, i min hjärna och jag önskar så att nån ska säga;  Stopp!!  Låt henne vara, ser ni inte hur hennes hjärta blöder? Hur hennes andetag plågar hennes kropp? Ser ni ingenting era blinda jävlar??? Hör ni inte smärtan som vrålar i hennes öron och vrider ur hennes självkänsla som en disktrasa? Känner ni inte doften av giftet som förpestar luften hon tvingas andas varje dag? Ser ni inte spegeln på väggen som ständigt stirrar och inte gör ett skit??

Fråga dig själv om du är som en spegel. Som bara reflekterar men inte gör något. Bara hänger där och observerar allt och samtidigt är totalt befriad från samvete och skuld. Jag önskar så att jag var en spegel.

-Spegel spegel på väggen där

säg vem som helt utan samvete är?

　

Vill hitta tillbaka men vägen är borta, den tidigare upptrampade stigen är igenvuxen och ängen jag alltid välbekant sprungit på har försvunnit för någon har byggt hus där. Inte bara ett hus, utan ett helt samhälle. Och jag såg ingenting, märkte inte att det hände?!! Tider förändras och allting utom jag växer.  Jag krymper, bit för bit, minut för minut. Både inuti och utanpå. Det enda som växer är saknaden och tomheten. Sorgen efter alla svek och förluster har tagit hårt. Den växer så det knakar och sätter hela växthuseffekten ur spel. Men det är det ingen som ser, det är nämligen inte globalt utan väldigt lokalt och helt utan intresse för omvärlden. En piss i havet. Ett sandkorn i öknen.

Jag skulle hellre vara ett sandkorn i en sko, då skulle jag iallafall märkas. Uppmärksammas!

Även om det var till plåga för den som gick i just den skon, så skulle jag FINNAS.

Osynlig och arg, förtvivlad och trött i själen. Trasig och förbrukad. Denna där, den här, jag.

Redo för tippen men orkar inte ta mig dit, vill inte smutsa ner andras skräp- Sån är jag.