Energitjuvar
När människor omkring en förminskar en.. får en att må dåligt och känna sig otillräcklig.. då är det dags att avsluta relationen. Det funkar inte på sikt att stanna i en relation som enbart kräver energi och gör en slut i tankarna. En relation ska tillföra något, få en att må bättre och inte sämre.
Vad gör man om en sådan person endå måste finnas kvar någonstans av andra skäl? Ja då får man vara på sin vakt och väga allt man säger och gör. Det är väldigt tröttsamt ibland, och gör en väldigt ledsen och LESS. Tillslut måste man bara ersätta det gamla med något nytt. Som då man skaffar en ny kyl t ex, man kan inte slänga den gamla förrän man fått en ny, men då man väl fått den nya kylen som funkar precis som den ska... då vill man inte ha den gamla tillbaka.
Vill man inte bli ersatt, så får man fundera på sitt eget beteende och på vad man ger i en relation. Och är man less på något, så gör man nått åt det.. annars får man skylla sig själv. typ. eller nått. Men allt kommer med tiden, en del saker tar sin tid, sakta men säkert sker förändringen, och när det väl skett, är det ingen återvändo.
JAG bestämmer över MITT liv, folk jag inte gillar tänker jag inte ha omkring mig. Ut med det gamla och in med det nya... ja iallafall då det gamla bara tar en massa energi, som ett gammalt kylskåp t ex. Bättre med en enegrisnål variant som kan förvara desto mer i en jämnare och stadigare temperatur, utan att man behöver frosta av och hålla på stup i kvarten. Orka lixom!
Barnen sover strax
Satte på en film till Vanessa och Vilder, Vilgot har redan somnat. Jag är nervös inför morgondagen.. kan inte komma ner i varv alls..och får inget vettigt gjort heller!! Har sovit en stund idag och sen sett till å ha sällskap, både till lunchen och middagen. Har bara kaos i skallen.
Men imorrn gäller det, borde inte må dåligt för en kloakråtta som han, och det e inte det.. utan att jag har ingen lust att prata om det, eller se honom (om han dyker upp) Det irriterar mig bara att människor som han tar TID från mitt liv, men han förstörde så mkt att jag inte bara ville släppa det, låter det bli en läxa och tankeställare till honom. Jävla idiot, att en arbetsledare på ett ställe får trakassera någon på det viset!!
Hota med att ta livet av sig för att han inte får en... och sen inte nöja sig med 1 nej, inte 2 nej..inte 3 nej.. inte nöja sig med "hör aldrig av dig igen", "lämna mig ifred" ,"jag ringer polisen om du inte slutar" osv...
Dessutom innan dess...ljuga för att få min sympati, nästla sig in i mitt och barnens liv på falska grunder, utge sig för att vara en riktig vän att lita på, få mig att må dåligt och tycka synd om stackars honom som blir misshandlad och ligger på sjukhus... när han inte alls gör det. Polisen frågade om han var störd... eftersom de inte hittade honom på något sjukhus alls då han sa att han var där.
Han vände uppochner på min tillvaro när jag mådde som sämst, utnyttjade mina svagheter och mitt mående och min godhet, och då han hotade att ta livet av sig för att han inte ville leva utan mig.. på samma sätt som en viss annan person (hade anförtrott mig om detta till honom) så fick det bägaren att rinna över.. och utlöste i sin tur posttraumatisk stress som gjorde att jag brakade totalt.
Och sen inte nog med det... han FEJKAR ett självmordsförsök..för att få komma till sjukhuset där jag är. Men hade förvarnat om det då jag misstänkte att han skulle kunna göra nått sånt.. så han hamnade på en annan avdelning. Sen fick han syn på mig av en händelse då han blev utskriven..och skickar ett sms: "Åh, tack för att jag fick se dig idag,. lika vacker som alltid,. Jag kom nyss ut efter ett misslyckat självmordsförsök, hoppas vi kan dra ett streck över allt och att vi kan ta en kaffe en dag, men extra mjölk".
Psykfall!!! Han slutade inte sms:a förrän han fick besöksförbud... å sen då det gick ut..så tar han kontakt med mig på facebook... för att be om ursäkt. "förlåt för allt som blev".
Sen lämnade han landet, för det var fler som var less på honom uppenbarligen, inte en så poppis kille.
Men nu e han delgiven.. och det blir rättegång imorrnbitti.
Kärt barn har många namn
Negerboll?
Nej,. det heter inte negerboll, jag säger inte det. Det är ju choklad?? VARFÖR ska man använda ett begrepp som faktiskt MÅNGA tycker är kränkande? Varför?
Jag fattar inte, tycker det är ganska ocivilicerat att använda det ordet.. riktigt äkta "svennebanan" dessutom.
Negro betyder ju svart påpekar en del. So what? En chokladboll är väl fan inte SVART? Jag säger inte FITTA till folk.. även fast det egentligen betyder "fuktig sommaräng".
Det handlar för min del om RESPEKT och sunt förnuft. Jag är då inte världens mest korrekta och pryda person.. men LITE vett har jag faktiskt, och brukar för det mesta uppträda ganska så civilicerat, och framförallt aktar jag mig för att KRÄNKA folk. Ja iallafall helt i onödan.
Fattar ju såklart att det är svårt att vänja sig av vid ett ord man kanske vuxit upp med, men man behöver inte använda det ordet i onödan. Tycker JAG.
Lite tankar från mitt innersta
Priset på mitt psykiska lidande är 13000:- Vill du köpa?
Hade en åklagare.. med en uppenbart taskig kvinnosyn, han vägrade att ändra rubriceringen innan rättegången trots att både jag och andra påpekade felet med rubriceringen, polisutredningen var ett skämt dessutom, tjänstefel efter tjänstefel. Polisen och åklagaren i Gävle/Sandviken är kass!!!
EFTER rättegången säger min åklagare:
-OJJJ! Vilken MARDRÖM!!! Det måste verkligen ha varit VIDRIGT det du varit med om...!!
och ser förvånad och chockad ut...
Uppenbarligen trodde han inte på min historia förrän Mr Monster erkände på rättegången, att allt jag sagt stämde. Och en sån ska kallas ÅKLAGARE? Galet och sjukt.
Vårt fina rätts-Sverige.
Det fina är.. att då jag väl får mitt skadestånd...NÄR jag nu får det och OM, så går pengarna till soc. Jippie!!! Med andra ord kan jag inte unna mig ett skit för dem. Visst förstår jag att det kostar att leva.. men sitsen jag sitter i har jag inte riktigt satt mig i själv, ett skadestånd är ett skadestånd, ingen vinst eller lön, utan en slags kompensation för något man varit utsatt för. Vad är då vitsen om jag inte får ANVÄNDA dem till just det?
Inga pengar i världen kan ju ta bort det som gör ont, men med pengar kan man betala en resa och få komma iväg på lite välförtjänt semester och VILA.
Vill så gärna få all kapacitet tillbaka, orka jobba utan att falla på dag 2. Har ju massor med resurser, problemet är bara att de inte kan fördelas jämnt. Skulle mer än gärna ha ett jobb, men det står och faller då måendet och tröttheten slår till.. vem fan vill anställa nån som är borta i perioder?
Ibland orkar jag allt och mer därtill.. men sen orkar jag INGET. Tro mig, jag HATAR det.
Särskilt då min pstd (posttraumatiskt stressyndrom) kommer och går utan förvarning ibland, och gör att jag mår skit och inte funkar alls en period. Jag jobbar hårt med det, går i terapi och ger allt. Men ibland räcker det inte helt enkelt, för saker är som de är ibland.
Och det i sin tur, gör ju inte att man känner sig mer duglig. Det idealiska för mig vore att jobba hemifrån, på icke fasta tider, då kan jag själv styra över mina arbetstider, eller alt ha en jävligt förstående chef och ett arbete där min frånvaro kan kompenseras genom arbete hemifrån. För som sagt, ibland klarar jag massor och mer därtill, men jag kan aldrig veta innan för hur länge...
Jag vill vill vill, men hur ska jag få det att funka?
Lite tankar
Kollade in Mogis blogg, en rolig tjej som myntade ordet PÖÖÖRDIG.
(här kan du kolla ett sjukt roligt videoinlägg)
Skrattade så tårarna rann då jag hörde och såg detta första gången.
Men iallafall, på hennes blogg går det att läsa om hennes favoritväska, en chanel, som hon köpte för 23 000:-
En väska för 23 000:-?!! Eh.. skulle jag inte ens köpa om jag hade råd.
Kopior duger gott åt mig, jag är ju själv ett sjutusan till original så det väger upp precis varenda kopia som kommer i närheten av mig. ;p
Hos mig kryllar det utav både kopior och original av en mängd olika märken i garderoberna, sen skiter jag fullständigt i om de är just kopior eller ej, jag har valt mina plagg för att att jag tycker att de är SNYGGA!
Jag är inte rik, inte det minsta, mina kläder har jag antingen fått eller fyndad väldigt billigt.
Och ibland så sägs det ju att originalen håller bättre än kopior, men så behöver det inte alltid vara faktiskt.
Jag tänker mer som så att desto FLER plagg/SKOR/VÄSKOR man har.. desto MINDRE sliter man dem.
Sen skitsamma om de är billiga kopior. Har du många.. så spelar det väl ingen roll? ;) Inte lika mycket ångest om ett billigt plagg går sönder heller.. ;)
Jag blandar och mixar det mesta, kan både klä upp, klä ut och klä ner mig om jag känner för det. Eller inte klä mig alls.
Män VS Kvinnor
E
n het diskussion på familjeliv.se handlar om RADIKALFEMINISM.
Ja, sådana kvinnor som tycker att MÄNNEN har för mycket fördelar. Jag tycker TVÄRT OM. Det är vi kvinnor som egentligen har fördelar.. eller så kan man säga att våra olikheter jämnar ut sig, på sikt, ge och ta-principen.
Skillanden mellan man och kvinna är GENETISK och BIOLOGISK. Nej, jag tänker inte hänvisa till någon litteratur eller länka, lika lite som man behöver länka för att bevisa att jorden inte är platt som en pannkaka.
Att vi skulle födas LIKA är ju löjligt, vilken hån mot de som byter kön för att de känner att de vuxit upp i fel kropp... där spricker radikalfeministernas teori med en smäll. Hur ska de förklara deras känslor om nu könsroller skulle bero ENBART på uppväxt och samhälle och INTE sitta i generna? Klart som FAN att det sitter i generna och att det inte enbart beror på SAMHÄLLET och UPPFOSTRAN??
Jag uppfostrar mina pojkar med att regeln "damerna först" gäller.. och tycker inte att det är det minsta fel. Våra kön är olika, och vi ger och tar..för att skapa balans. Vi kvinnor föder barnen till männen, och männen i sin tur bör respektera kvinnan därför som en slags GRUNDBALANS.
Mina barn uppfostrar jag i övrigt på samma sätt, de har 1000 möjligheter istället för 2, men jag tänker fan inte sudda bort deras kön. Sen är det inget som säger att killar inte får måla naglar, använda rosa osv.. eller att tjejer inte får vara coola å tuffa. Men är man radikalfeminist så går det ju inte för sig att klä sin dotter i prinsessklänning, för hon kan ju bli förstörd!!! DET tycker jag är att BEGRÄNSA sina barn, med råge.
Jag anser personligen att det är mer fördelar att vara kvinna än man, och förstår inte varför dessa radikala feminister gnäller om precis allt. Har de bara MAKT=PENGAR i huvudet? ser de inte makten/äran i att föda och bära barnen t ex? Vår framtid?
Det ENDA jag tycker är rimligt/rättvist är lika lön till lika arbete. Tragiskt med kvinnor som känner så starka behov att hävda sig och beklaga sig att kvinnan är i något slags underläge. Dags att vakna! Det är vi kvinnor som ÄGER, som har den största makten. VI föder barnen, VI väljer vilka som SKA födas och INTE födas.
Vad har männen för makt där?
Ingen. Varför kan man inte som kvinna vara glad och tacksam och se alla fördelar som vi faktiskt har? Vi har rösträtt, så sluta gnäll! ;)
Bara för att man är KVINNLIG betyder inte det att man är ett OFFER. Tvärt om. Det beror helt och hållet på vad man gör det till.
Kvinnor är från Mars.. och män är från Anus.. ;p
Ja, de flesta. ;)
UFO (Unidentified Flying Objetc)
De s
om tror att det inte finns liv på andra planeter måste vara bra puckade! Varför skulle vi ganska korkade jordmänniskor vara de enda i universum? Folk är extremt rädda för att tro på såndant de inte sett, trist och otroligt trångsynt. Och även då de ser det, så förnekar de det.
Är det så vi människor (jordbor) funkar? Allt som känns främmande och oförklarligt skjuter vi ifrån oss?
Jag tror att det finns olika sorters utomjordingar, att de är extremt mycket mer intelligenta än vi jordbor, men att de är rädda för att visa sig pga våra egna rädslor och framförallt OKUNSKAP.
Världen är helt enkelt inte redo! Tror även att de är mindre än oss och mer sköra.. därav en annan orsak till varför de undviker kontakt. En människa skulle säkert kunna förgöra dem med bara händerna. Ja, det är vad jag tror. Inte ett dugg flummigt, bara vidöppet tänkande.
Jag har själv sett ett ufo med egna ögon då jag var i Chile, det var 3 cigarrformade föremål som stod blixtstilla på himlen för att sen snabbt bara försvinna över anderna. De såg ungefär ut som patroner. Bland det häftigaste jag upplevt!
Skiter i vad andra tror, JAG VET vad jag såg, och det vore rent oförskämt att inbilla oss att vi skulle vara de enda i universum.
Lite läskig va? Hehehe! ;p
Vi har en förmåga att alltid vilja ha bevis, eller "vettiga logiska" förklaringar/bortförklaringar. Varför skulle det vara ologiskt att det finns liv i rymden?
Klart det finns folk som bluffar, det ser vi ju i det mesta faktiskt, i allt från spåkärringar till politiker! Men detta betyder ju inte att ALLA bluffar. Det ena behöver inte hela tiden utesluta det andra, vilket många har svårt att fatta.
We Are The World for Haiti.
Barnens favorit.. mammas not so favorit.
Vilse i Pannkakan.. de som skrev och gjorde det programmet var förmodligen Helt Vilse i en hasch-psykos. Flummigt och psykotiskt... Staffan ser påtänd ut och börjar hallucinera med sin stora pannkaka.
Ungarna älskar det, Vilder sjunger maniskt på skorrande skånska "Nu dillar han meud mauten, Det finns inga röuster i pannkaukan, ät så du blir stour, det säger far och mouur"... iiiih vad jag ryser av det!!
70-talets tv... satte en hel generation i psykos.
Första delen på avsnittet finns i bloggen under rubriken "Vilse i pannkakan" jag skrev här tidigare om detta barnprogram som gick på tv då jag var liten. Gissa vilken film de valde att se ikväll? :S ;)
En jämförelse
Tänk dig en biograf med en massa filmer, skräck, komedi, 3-timmars tråk, action, drama osv att välja bland.. Du ska välja film och hittar tillslut en du gärna vill se. Du köper något gott, ser fram emot att titta på just denna film och bänkar dig bekvämt i stolen med förväntan. Tänk sen att i halva filmen, så stänger nån av/pausar. Mitt i lixom. Utan förvarning. Och sen då du vill fortsätta titta på filmen... så är det en annan film som börjar istället.. och så rullar det på, på samma sätt som innan. Kan ni tänka er så frustrerande det är?
Så funkar jag.. ungefär. Min hjärna. Grymt frustrerande att tappa fokus på det viset i längden. En massa intryck som ska smältas och blandas. Till en viss del funkar det, men blir såklart kaos i slutändan, eftersom filmerna aldrig får ett ordentligt slut. Inte konstigt att jag känner mig helt utmattad ibland och får panik. Då jag koncentrerar mig måste jag verkligen koncentrera mig för att koncentrera mig. E du med? Det tar lixom på krafterna ibland. Och på samma gång så flyter det på riktigt bra emellanåt. Men jag vet sällan innan hur det blir.
Jämnställdhet?
Jämnställdhet? Inget jag förespråkar faktiskt. Jo.. lika lön till samma arbete, men det är oxå allt.
Jag förespråkar "damerna först"
Allt annat vore oförskämt.
Vi är inte lika och kommer aldrig att bli lika. Och tack och lov för det!
Denna eftersträvan efter millimetrrättvisa mellan könen är ju rent löjlig.
Att stjäla en dildo?
Som denna kvinna... vars sambos mamma har stulit en del i deras hem.. inklusive hennes DILDO!
Seriöst... hur är man funtad då? Och hennes man.. verkar ju inte ha någon stake i sig direkt.
(kanske inte heller bokstavligt talat med tanke på svärmors fynd? ;))
läs och begrunda här
Humle och Dumle
Men vi diggade dem iallafall! :-D Fast VARFÖR kan jag ju undra då jag ser på det idag...
NOSTALGI!
Haha, var det verkligen bättre förr? ;p
Vilse i Pannkakan
Såg den tydligen som barn på tv.. men hade förträngt det helt. Tills jag köpte filmen till mina barn. Tänkte..wow. det här är ju NOSTALGI! Men fyyyy faaaan!! Blev snarare barndomstrauma, NU minns jag varför jag inte kunde minnas nått från vilse i pannkakan, för jag hade FÖRTRÄNGT det.. men då jag såg det.. med kidsen.. fy satan säger jag. Kalla kårar, TÅL det inte!!!
Får rysningar av hans röst, det han säger.. dockorna, bilderna..ALLT. vidrigt!
Det värsta är..att ungarna fullkomligt ÄLSKAR det!!
Tänk att ett TV-program kan ge en så kalla kårar och äckelkänslor! URK!
Men seriöst.. det är ju ett vidrigt program! Tycker fortfarande att det är vidrigt.
BLÄÄÄ!
*ryyyyyyser*
Toalett-vett!
Jag stör mig faktiskt inte så mycket på folk som inte stänger locket efter sig eller fäller ner ringen..
finns sådant som är värre ju.
Som att få se folks bajs eller rester utav det! :s
Ja iallafall tycker jag att det är väldigt äckligt!
Nu snackar vi vuxna människor som VET hur och ATT man ska använda en väldigt bra uppfinning:
TOALETTBORSTEN
Här är några tips på toalettvett:
SPOLA alltid och ANVÄND toalettborsten vid behov!
(vet en som sög på toalettborsten som mkt liten bebis) hehehe
Finns inget vidrigare än spår efter nån som skitit.. alltså... hur tänker man då? JAG vill då inte att nån annan ska se min skit, ja nu skiter jag ju inte, ni vet, fina flickor varken bajsar eller fiser.;)
Vilder sa häromdagen:
-Mamma, du har ALDRIG fisit! (då pratades det mycket om pappas pruttar).
Kanske för att man KAN vara diskret?
Killar verkar tycka att det är manligt och macho att släppa sig högst, den som hörs bäst är typ värst och starkast eller? Kul att bli Kung av Prutt lixom?
Och då man rynkar på näsan av lukten så blir de SKITMALLIGA ungefär som om de har åstadkommit underverk!
En annan normal människa skulle skämmas! Ja, vem fan vill lukta SKIT?
Jag har inga problem med luft som kommer ut, jag rapar rätt ofta. ;)
Hellre att ventlilera luften via munnen än där bak.
Som barnen artigt säger då de rapar;
-Ursäkta, röven är på semester!
En toalett ska vara så ren att man skulle kunna tänka sig detta:
Denna är riktigt rolig!
God morgon förresten! Blev väckt kl 5 i morse..tacksamt... NOT!
Många bäckar små
Vilgot somnade i soffan lite tidigare så det var jag Vanessa och Vilder som bänkade oss framför tv:n. En massa frågor kom om jordbävningar, alla döda kroppar, vad händer, varför osv. Fick förklara så gott jag kunde. Vanessa hämtade sin mobil som hon får påfylld med comviq kompis 75:- en gång i månaden och sms:ade Haiti. Älskar att hon har ett stort hjärta!
Vanessa blev ledsen och frågade varför inte alla som har det svårt kan flytta till Sverige, och då fick jag försöka förklara den biten oxå. Vilder satt tyst länge och sen frågade han om de som hade hus som gått sönder får gå hem och sova hos någon annan... och sen undrade han om de hade sängar, eller madrasser.. och täcke... ja... och TV? Hur ska man förklara för en 5-åring en katastrof i denna vidd? Tycker endå att de ska få vara delaktiga i det som faktiskt händer, för det är tyvärr verkligheten där utanför. Känns hemskt att berätta om de döda kropparna men tror att det är VIKTIGT att prata och förklara då de frågar om vad de ser. Det går inte att blunda, tror att det bara är dumt i längden. Visst man ska inte pracka på barn en massa hemskheter i onödan, men världen ser ut såhär. Jag anser inte att det är just ONÖDIGT att göra dem uppmärksamma på hur världen idag ser ut. Jag tror och hoppas att det ger mina barn en större empati och medkänsla som de kan bära med sig och sprida till andra. Det är med hjärtat vi ska leva i första hand, förnuft och visshet kommer sen.
Vi ska skydda våra barn, men för att göra det kan vi inte göra dem blinda. DET gör ont, men att leva i en bubbla håller inte i längden.
Jag får en kall klump i magen då jag inser vidden av naturkatastrofer och annat elände som faktiskt sker runt om i världen. Svindelkänsla och STOR ångest för alla som måste lida så!! :(
Livet är så skört, så horribelt tragiskt och ibland så underbart vackert. STORA känslor som stundtals tar andan ur mig fullständigt!
Känns så himla fint att se denna gala och veta att alla pengar som rullar in går till de behövande i denna katastrof.
-Här sitter VI i vår sköna soffa och tittar på TV, medans de har det sådär hemskt där borta!! utbrister Vanessa så det skär i hjärtat.
Jag förklarade för henne att vi inte ska känna så, för det gör inget bättre där borta, men att vi ska vara tacksamma för vad vi har och se värdet i det. Att vi har hjälpt dem med vad vi kan, att jag skickat sms och förklarade principen med "många bäckar små"... Dert var då hon bestämt hämtade sin egen mobil och började messa hon med.
Jag hoppas att alla som äger en mobil har skänkt åtminstone 10:- dit!
För att göra det sms:ar du 10KATASTROF till 72950
Veckans Bild
Vi matas dagligen med nyheter, hemska bilder i tv, på löpsedlar och via internet. Det blir för mycket och svårt att ta in ibland... för ögat är alldeles för vant och det passerar ibland nästan obemärkt förbi.
Att välja ut EN bild, varje vecka, på ett BARN någon annanstans i världen, tror jag kan bli en utmärkt tankeställare och framförallt få VÅRA barn att vara tacksamma för hur de faktiskt har det jämförelsevis med många många andra barn där ute. Ibland är det nyttigt att faktiskt jämföra, att bli upplyst så att man stannar till och lär sig att uppskatta det man faktiskt tar för givet och inte ens tänker på.
Jag tror att det skulle öka medvetenheten och framförallt få oss att stanna upp i våra egna sämre beteenden och egoistiska tankar. Blir man inte upplyst så kan man ju heller inte VETA.
Sådant kan vara svårt då man inte har något att jämföra med, och vårt sammhälle är alldeles för stressat för att barn av idag ska förstå/bry sig/ta till sig av det som händer.
Att i skolan ägna en lektion i veckan till detta, skulle vara utmärkt, skulle kunna anpassas efter varje årskurs, allt från att prata om bilden, skriva om den, beskriva och därmed känna.
Då min dotter var yngre, så fick jag ett sådant där kedjemail av något slag, med några bilder på barn från krig och svält. Det var bl a en bild på en ung flicka/barn med lillebror på en nerbränd gata och en liten text under i stil med;
"Denna flicka tar ensam hand om sin lillebror och har inte längre något hem eller föräldrar."
Vid ett tillfälle då dottern min var jobbig/tjatig/gnällig/otacksam så satte jag mig faktiskt ner med henne och visade det mailet. Visst, hemska bilder, men kände att det var VIKTIGT. Att hon skulle bli lite upplyst och få perspektiv, iallafall för stunden.
Senare vid något tillfälle då vi hade en diskussion säger hon med eftertanke;
-Mamma, jag tror jag skulle behöva se den där bilden igen.
Kom att tänka på det igår och att det är något som alla barn borde få TID för.
Det är viktigt med prespektiv, att faktiskt stanna upp ibland.
Vi kanske inte kan förändra världen över en natt, ja kanske inte ens på ett årtionde, men vi kan förändra våra hjärtan och tankar, vi kan lära oss att vara tacksamma för sådant som vi tar för givet, vi kan lära oss att ta vara på det vi faktiskt HAR.
VECKANS BILD
Klart jag kan gnälla över att jag inte har mjölk till kaffet, att jag fryser för att jag glömde vantarna (som jag faktiskt ÄGER och som ligger i en låda i MIN hall i MITT HEM som jag faktiskt HAR....) till skillnad från tyvärr många andra om man faktiskt tänker efter....
ibland är det bra att bli påmind om att man faktiskt har det jävligt bra trots allt.
PERSPEKTIV = TACKSAMHET?
förhoppningsvis
TRÖTT??!!!
Rastlös
Överspänd
Turbulent
Tirriterad!!!!
Idag har jag en massa som det brister i; koncentrationen, tålamodet, modet, humöret, och torktumlaren sjunger på sista versen, eller snarare SKRIKER. Låter som om jag slängt in en katt i den emellanåt! Snudd på översvämning i badrummet, nu jävlar ska badkaret UT till helgen och jag ska rensa det förbannade avloppet. URK!
Istället för badkaret ett tag framöver kommer jag förmodligen ha en liten uppblåsbar pool. (Vill ha ett badkar med tassar och inget annat om det ska stå ett badkar där).
Sen ska jag ställa in staflier och färger så att barnen kan stå där inne och vara kreativa. Hade jag tänkt... men idag, tappar jag en massa bra tankar, innan jag ens hunnit tänka dem. Vaknade i natt av vidriga drömmar, sen dess har jag varit på helspänn typ. Rastlös och glömsk! Går in i ena rummet för att hämta något, men VAD var det jag skulle hämta? Sen ploppar nästa tanke upp. Och då jag precis fångat nästa tanke så försvinner den likt en fjäril i vinden. Tar telefonen för att ringa ett viktigt samtal.. men så fort jag ska slå numret har jag typ glömt att jag ens SKA ringa och kommer på mig själv med att bara strö-leta i mobilen efter gamla bilder å annat, för jag har glömt vart och vem jag skulle ringa. Hoppar högt av minsta ljud, börjar bli extremt känslig för höga eller plötsliga ljud igen, dags att varva ner nu.
Blä. Måste till läkaren igen på fredag. Svammel svammel, goddag yxskaft. Idag har jag lovat barnen att de ska få spela dator efter dagis och skola... ska muta dem med HABBO-MYNT så det blir nog en lugn kväll hoppas jag. Tack M för att du köpt en massa habbo-mynt-koder... sånt skulle jag aldrig i livet lägga pengar på, rena vansinnet ju!
Å jag som hade tänkt att få en massa gjort idag! Nu står det still här mitt i kaoset inuti. Inatt ska jag se till att få mer sömn.. blir ju fan kocko av för lite av den varan ibland.
Klarar inte ens av att ta ett bad och koppla av... först fylla med varmvatten, innan dess upp och ner som en skållad råtta i trappen för att hämta mobiler, dator, handduk osv som jag sen glömmer bort och förlägger då jag hämtar nått annat. Sen undrar jag varför jag i herrans namn har DATORN med mig in i badrummet när jag ska bada??
Fyller badkaret med varmt vatten och en halv påse badsalt, blir rastlös på 2 sekunder och växlar till kallt vatten, ser färgburken på hyllan och färgar luggen rosa.. UTAN handskar, så ena handflatan är nu ROSA. Sen orkar jag inte bada mer för jag bara måste surfa lite och inser att det är dumt att pilla på datorn med blöta händer fulla utav skum... så jag tömmer karet och kliver upp, och innan jag ens hunnit klä mig så kommer jag på mig själv med att leta efter något, frenetiskt och blir irriterad över att jag inte hittar det, men frågan är ju VAD letar jag efter? Ja ingen aning för jag hittar det inte iallafall.. men sjukt frustrerande att tankarna är så upptagna utav varandra!
Borde minst av allt sitta här och blogga nu! Kanske vila en stund endå...innnan maffian ska hem. För vem sjutton vill läsa detta svammel? Men jag har iallafall suttit och skrivit... så lite energi har jag kanske fått ur mig. *hoppas* Hmm, kanske ska spela wii en stund? Jo, kanske.. eller sova?
Jo förresten så kom min jacka med posten idag.
Såhär känner jag mig idag:
Detta inlägg tog mig tydligen dryga 2 timmar att skriva! :o
Tankar
När hon flyger, så flyger hon högt högt högt! Alla andra blir till små små prickar och luften under hennes vingar berusar henne nästan! FRIHET!!
Men tillslut flyger hon för fort, kontrollen börjar svikta, men farten avtar inte. Hon får en förnimmelse, en vision av att falla, men hon faller inte. Hon saktar inte ner, hon flyger bara högre. Varningslampan inuti henne börjar blinka, irriterande och ilsket. Tröttheten smyger och slår sina klor i hennes rygg.. men det bekommer henne inte ett dugg.
Vem vill vara bunden när man kan flyga fritt? Trötthetens tyngd börjar kännas i axlar och rygg, det värker. Men hon flyger fortfarande, högt och i en rusande fart. Balansen börjar svikta och koncentrationen försämras men farten ökar och hon flyger ännu högre. Tills det tar STOPP. Då faller hon, HÅRT. Dalar inte sakta... utan faller som en sten. 
Att flyga högt är underbart, men ju högre man flyger, desto hårdare faller man.
Balans tack?
