"Till min älskade ängel

Yoanna !

Du fullkomligt sprudlar av vitalitet och äkthet.

Jag skulle vilja höra en farcinerande berättelse

om hur relationer faktiskt kan räddas. Trotts de

stora sveket..

Svårt är det att inte få sina vitaminer, näring,så

som du gett mig dom sista månaderna, åren....

Känns som allt tar slut med dig, hur kan de bli

och vara så....

Du är mitt allt iaf, min älskade ängel, jag älskar

dig hejdlöst på dom sköna molnen in i evigheten......"

"Det känns inte som om jag miste dig,, det känndes som om jag blev berövad dig."

Storheten med dig mitt hjärta.....Är att man inte vet hur nästa dag ska bli. De är en av dina egenskaper som är det vackra,,, och som jag älskar hos dig,, även saknar,,, every day...

Jag skulle aldrig göra illa mig eller dig vid mina sinnes fulla bruk,, de vet du någonstans,, men nu vart det båda i en och samma svep...

Jag har en förbannelse över mig.. Vem är jag ? En förlorare som inte ens kan hålla i det som jag ÄLSKAR mest.. En kärlek som var vacker,, undérbar, fantastisk... Inget har någonsin kännts så ärligt, riktigt och SANT... och svårt att förlora..

Hur som hellst. Jag vill att du ska vet att jag ska finnas till för dig.. jag ska alltid ta hand om dig..Även om på håll, det lovar jag, ska alltid vara din vän. Vad livet än har i beredskap till oss så ska jag aldrig glömma den du ÄR,den du var till mig. Det är med stor beundran jag följer din styrka,,

Det ansvar du bär,, med sån högaktighet..

Jag har alltid vetat sen jag träffade dig, att skulle det hända mig något så skulle jag lita på dig, endast dig. Att du skulle rädda mig, jag skulle tacka änglarna att dom finns, du finns, du är en ängel för mig. Önskar du kunde räcka mig din hand.. Att du kunde lita på mig, NU när jag slutat leva rövare, slutat att bedöva mig,,, Det spelar ingen roll,, Jag kan inte göra efterkonstruktoner, hur mycket jag ään vill,, men det är iaf något jag vill sääga dig,, alltid när det gäller, e det dig jag tänker på, en person,, DIG hjärtat... Du är den underbaraste , vackraste person,, människa som jag vet.. Jag hoppas jag klarar det,, mig ,, så att jag får se ditt ansikte en gång till.. barnen,, NI e så underbara, snälla; skicka mig ett klipp"

Måste säga tack för tiden vi fick.. de blev tydligen för mycket,, svettas av ångest ,, saker vi såg , saker vi sett,, darrar av ångest i sängen , vårda våra minnen.. grymt minne... krigare varför ger jag upp då.. måste iaf säga tack.. ÄLSKAR DIG: VILL du ha kort på oss tillåt mig eller ring morsan .. svart eller vitt .. swtampad gul och blå.. joi tack jag vet hur de känns nu Sluta spela hård :: me fucking vek honey"

"får aldrig göra min röst hörd.. kanske vill du att jag ska vara där på en minut .. sökte efter lyckan.. mitt största fel' känner mig som étt obalancerat djur.. blir en pjäs i dödens spel.. trampar snett och blir en i min egen del.. säg bara till , men annars lyser stjärnan,, jag finns här för ditt stöd. sökte efter ditt stöd.. den här texten går ut till min begravning en pjäs i döldens spel.. god luck my love"

Vänner kan lixom kärlek, förgöra och förstöra, men de kan oxå lyfta, ge dig luft under vingarna... ge dig mark att stå på när allt faller.

Vänner förstår och ser det du inte säger, det du gömmer, det syns endå. Och du är ändå älskad.

Falska vänner är som en trasa, suger ut allt bara och lämnar dig ensam kvar...

precis som den fucking jävla kärleken som var en illusion.

Nu vet jag vad som räknas, vad som finns..vad som är äkta, nu ser jag igenom dimman, nu ser jag horisonten och den är skarp och bara väntar på mig.

Efter alla oväder... stormiga kalla nätter, solen som värmde för stunden och sen bara försvann,

nu kom den, regnbågen... och allt guld i slutet på den. Det är mitt nu, och jag förtjänar det. Så in i helvete!

så är det askungentema som gäller!
 Allt finns bara ett klick bort... på ebay.
 










största problemet blir nog att hitta blåa småfåglar och tama söta möss.
;p

Värdefull och omtyckt.

Även då jag inte alls fattar varför ibland...




Men jag är grymt tacksam för de som finns där och jag tar ingenting för givet.
Vad skulle jag vara utan mina älskade nära och kära?

Stora grejer att tänka på!!







I nöden prövas vännen, så sant som det är sagt.

Tystnaden gnager i mitt bröst

hjärtat trotsar med sitt eviga dunkande

förakfullt och provocerande.

Kraften finns där inne någonstans

men så fort den lämnar boet faller jag handlöst,

vingarna är inte färdiga att flyga än.

Kroppen känns tung när jag andas, luften känns tjock och kvävande.

Tröttheten är som ogräs just nu, ettrigt påträngande och ständigt återkommande.

Men modet och styrkan finns där någonstans, fröna är sådda nu.

Bara tiden som måste gå sin gilla gång och ge jorden näring, det sägs ju att tiden läker alla sår?

När jag har läkt ska jag växa och låta drömmarna slå rot.

Mats Alm KAN vara psykiskt störd? What? Äresant? Det fattar väl vem somhelst som sett honom.
Jag skulle kalla honom psykopat. Rakt av.

Det sjuka e, eller det STÖRDA är, att det är MÅNGA som är psykiskt sjuka.. men inte faan blir de mördare för det! Det är ett så sjukt stort spektrum med färger, så egentligen, är det ganska irrelevant, huruvida han är psykiskt störd/sjuk eller ej, det enda som är av intresse är om han har mördat eller ej.
 

Sen ska han givetvis medicineras om han är STÖRD/SJUK. Terapi med möjligtvis. Men han är fortfarande en MÖRDARE (om han blir dömd). Men inte fan tycker jag att han har rätt till enbart VÅRD, vaddå.. lås in honom på Kumla och medicinera honom medans han sitter av sitt straff, INTE antingen eller.

Sen kan dessa typer få leva i en parallell värld där de straffarbetar livet ut, varför inte sätta dem på trampcyklar och låta energiproblemen bli mindre?

Jag skulle t o m kunna sänka ribban och ge dem VALMÖJLIGHETER, att antingen trampa för brinnande livet för miljön ELLER användas som försöksdjur för mediciner och annan viktig forskning.

Eller nej förresten, önskemål, men inte valmöjligheter. Önska kostar inget, och de kan gärna få bli besvikna för att det inte alltid blir så som man önskar.

Kanske de borde få dra lott eller spela på hjul om saken? Vore nått, lite som gamla hederliga BingoLotto fast Kumla-versionen?

-YES, jag får CYKLA!!!!!

Vore ju klockrent, mata dem med speed så kan de trampa som de galningar de är, så sparar vi lite på elen och räddar miljön på köpet.

Jag har lite svårt att förlåta, för jag låter det mesta bli så personligt, jag föreställer mig mina barn som offren, då tror jag att vi alla vill se dem inlåsta med nyckeln kastad för gott.

Det finns olika sorters människor men psyket är en djungel.

Jag skulle vilja säga att det utgår från 3 sorters människor.


"normen" , "den känsliga",  "psykopaten=den okänsliga".

Först har vi "normen", men om man tar en nogrann titt på normen så ser man att det egentligen inte finns någon norm. Normalt, vad faan e det? Finns ju miljoner skiftningar, vart drar man gränsen?

Normalt, är det ett ORD som vi hittat på för att hålla oss inom rimliga gränser?

Men nu vill jag tala om en särskild sort människa, som skiljer sig enormt från dessa;


Nämligen denna: PSYKOPATEN.




Den icke-mänskliga, den typen som är i avsaknad av normala mänskliga känslor som t ex SKAM, rädsla och EMPATI.

PSYKOPATEN, den KALLA.

Glädje, kärlek och lust tror jag ALLA kan känna, det är bara det att det som glädjer och lustar en icke-mänsklig varelse (psykopat) är ofta att skada andra för egen tillfredställelse. Den enda kärleken de kan känna är den mot sig själva. DET kallar jag psykiskt störd. Eller kanske bara störd?

En person som har PROBLEM med sina känslor, dvs problem med sina NORMALA mänskliga känslor, är MÄNNISKOR med lite större och ömtåligare hjärtan och själar.

Då är det inte så konstigt eller onormalt att det gör ont i kroppen om hjärtat är för stort och tungt att bära på och själen alldeles för skör.

De kallas psykiskt sjuka.

De får INTE blandas ihop med PSYKISKT STÖRDA.

Psyksjuk-- står det ofta om brottslingar i tidningen. Det är BEKLAGLIGT att det formuleras så.

Tycker jag.

Över halva sveriges befolkning borde ju isåfall vara mördade vid det här laget, om det nu var så att psyksjuka hade en benägenhet att ta livet av andra.

Till största delen är de som utövar grymt våld PSYKOPATER, dvs i AVSAKNAD utav känslor.

Sen kan de GIVETVIS ha andra problem, men att vara psykiskt sjuk i sig, är inget man blir en mördare eller galning utav.

Jag tror inte, ärligt talat, att man kan ha ihjäl en annan människa eller plåga ett djur om man inte har starka drag av att vara en PSYKOPAT.

Ibland kommer döden som en vän

en räddare i nöden

ibland är han en svikare

som kommer alltför tidigt.

Ett litet mirakel endå, att min farfar blev så gammal,

med prostatacancer, giftstruma, skelettcancer. pacemaker

och vatten i lungorna mm mot slutet

hörde jag honom aldrig beklaga sig.

han är den största optimist jag känt,

en sann kämpe och någon stabilare och ärligare person får man leta länge efter.

En sann glädjespridare in i det sista, skämten glimmade till även mot slutet då han var som mest förvirrad och plågad.

Han lyfte stämningen på stället han var, som den sanna optimist han var,

skämtade med de anställda och var aldrig till besvär för någon.

Det var lixom inte hans grej helt enkelt.

Min farfar var lokförare, och då lokförare pensioneras så får de arbeta som vakt på slottet.

Det tyckte vi var så coolt som barn, att farfar minsann vaktade KUNGEN

och han var dessutom "barnvakt" till prinsessan Madeleine ibland.

Har en teckning här hemma som hon ritat som farfar gav mig vid ett tillfälle.

Ska leta reda på den nu i veckan och ta ett kort.

Här är en bild på mig i farfars uniformsmössa.

Har en hel del fina minnen av farfar, roliga oxå.

Minns då Vanessa föddes, innan hennes tilltalsnamn var färdigt för

jag hade lite beslutsångest, och från början var det tänkt att hon skulle heta

Heavenly Angel.. Vanessa.. bla bla..

En annan släkting, som inte är sådär haj på engelska, skulle berätta för honom vad hon skulle heta och farfar utbrast väldigt upprört:

-Men du måste tala om för jäntan att hon inte kan döpa henne till Hells Angels!!!!!

Men sen blev det iallafall Vanessa.. Heavenly Angel.. osv. (5 namn till).

Ett annat minne är då vi var hos farfar och farmor en jul då jag och min syster var små, och vi beundrade fashinerat deras julpynt, särskilt julkrubban med de 3 vise männen, djuren, Maria, Josef.. och sist men inte minst. Jesus.

Men en jul.. så såg jesus inte ut som han brukar. Farfar hade tagit fel och lagt en liten svart plastgorilla i krubban!

Och för bara något år sen, då farfar var kry och på benen som vanligt, så skulle han hit och hälsa på. Men han gick FÖRBI huset... så jag fick öppna dörren och hojta till.

Jag hade plockat undan allt bråte på framsidan, flyttat ett staket och städat undan cyklar och allt som brukar ligga huller om buller. Så han kände helt enkelt inte igen sig! Fast det sa nog mer om MIG än om honom. ;)

Och alla julklappar han fått av mig och syrran genom våra barndomsår,
allt använde han och hade framme, och beundrade allt han fick, ett år hade vi hittat lagom långa och lagom tjocka träflisor från en planka i källaren hemma, och lagt i ett paket och sa till farfar och farmor att det var KINAPINNAR.

Någon vecka senare så träffade vi farfar som sa;
-Det var värst vad STICKOR i munnen man fick när man åt med pinnarna, glömde ni sandpappra dem tro? med glimten i ögat som alltid.

Jag och Vanessa åkte till honom igårkväll för att ta ett sista farväl.

Han var så fin, såg så fridfull ut, kändes även viktigt för Vanessa att se att döden inte är något läskigt och farligt jämt.Hon såg ju honom för någon månad sen och nu såg han mycket mer fridfull ut än då, för då hade han ju ont även om han inte ville visa det.

Det var första gången jag och Vanessa såg en död person, så vi var väldigt spända och nervösa. Men jag är glad att jag tog mod till mig, det kändes viktigt att få se honom och att få se hur fridfull han såg ut, han låg nerbäddad och välklädd i civila kläder och hade fått en liten bukett vårblommor i händerna som var lagda på varandra. Såg precis ut som att han sov, men han var kall.

Jag ska uppfylla en önskan farfar hade, och det var att baka tårtan till hans begravning.

Jag minns att jag frågade om han var sugen på något då jag var och hälsade på sist, om han ville att jag skulle baka något och ta med mig, för han vet att jag bakar mycket och han tyckte om det jag gjorde.

Då svarade han att jag skulle göra tårtan till hans begravning, så att den fick ett bra avslut.

Fy så jag grät, och då skymtade jag tårar hos farfar med för första gången någonsin.

Ja, förrutom hans glädjetårar då han skrattade som mest.


Det är just så som jag vill minnas honom, då hans tårar rann utav glädje.


Jag tror att farfar kommer åter som en fågel, denna låt vill jag tillägna honom.

Livet är inte rättvist alltid, livet är ibland fruktansvärt orättvist, det gör mig så arg och gör ont att det faktiskt finns saker som man inte kan göra något åt.

Jag talar om den hemska sjukdomen CANCER.

Det finns ingen mening med den, ingen alls.

Det finns en mamma som bloggar om sitt liv och sin familj, och i hennes familj finns Lova, en liten flicka på 6 år som kämpar mot en cancer som tyvärr spridit sig och inte går att bota.

Du kan läsa henns blogg här




Gör som jag, lämna ett bidrag, klicka på Lovas spargris!

Alltså dessa förebilder.. som finns idag.. alla retucherade modebilder.. etc etc... å alla vackra människor som syns överallt. Klart det har gett ÅNGEST. Fast då jag var yngre. Nu vet jag lixom bättre, att det är det som finns innanför som håller i längden.



Klart det underlättar med ett vackert skal, men är det tomt så syns det ganska snabbt. Och vi alla åldras, och ersätts av nya yngre snyggare modeller. Därför ska man satsa på sin personlighet. För det är ju DEN man kan fängsla någon med på sikt.

För min del så tycker jag att det är viktigt med att sköta hygienen, sen ligger resten i betraktarens öga, och så handlar det mycket om KEMI.




Minns då jag som 15-åring klippte sönder min nya baddräkt efter att ha sett Miss Universum eller vad det nu heter.. de såg så snygga ut i sina baddräkter, låååånga ben. Själv har jag korta ben, ja kanske helt naturligt då jag är kort lixom, hela 156 cm! Men endå. Minns att jag klippte upp grenen på sidorna för att benen skulle se längre ut. Klippte ända upp till kanten vid armhålan typ. Och min fina nya baddräkt som jag köpte på min semester i USA blev FUL. Och jag kände mig ännu mera misslyckad, och FUL.



Men tror det hör till, att känna så? Det är väl en fas man går igenom? Jag har extremt fula dagar än idag, men tänker på ett annat sätt. För jag VET att jag är GRYM som person. Och den som inte ser det.. har inget i min närhet att göra. Tack och Goodbye lixom.

Om jag ser en otroligt vacker människa och blir lite avis.. (mänskligt lixom) så brukar jag tänka mig den personen om 30-40 år typ. Och att det ALLTID kommer komma nya, snyggare och yngre människor. Det gäller att sålla agnarna från vetet.

I princip så kan ju vemsomhelst med pengar bli snygg idag. Hur coolt är det lixom? Inte speciellt coolt.

Iallafall, så är jag GLAD för den jag är, för med alla mina dåliga sidor.. kommer desto fler BRA sidor. Det är ju precis DET som gör mig så perfekt precis som jag är. Take it or leave it, lixom.

JAG är nöjd.

Ja för det mesta iallafall.

Tänk att du springer i ett kolsvart rum... utan väggar. På golvet finns det bottenlösa små hål som du plötsligt rasar ner i. Du ser inget, du hör inget, du känner bara paniken i ditt bröst när du faller utan förvarning.

Detta är hål som du själv inte skapat, hål som redan fanns där och som andra har gjort större.

Mörkret faller plötsligt för dig och det blir väldigt kallt, och det finns ingen där när du faller.

Du är utlämnad i mörkret och fryser, ingen ser dig eller hör dig.
Allt som du såg som en trygghet var bara en illusion.

Att ta beslut..är bland det svåraste som finns. Beslutsångest är mitt största dilemma, och då jag är en riktig känslomänniska så går jag extremt mycket efter känslor. I det mesta, på gott och ont. Men nu säger jag STOPP. Hit men inte längre.. dags att klippa av en gren, och gå vidare.


Blir nog det svåraste jag gjort. För det finns en del som binder mig till den personen endå. Men jag ska klara det. Det blir tufft, men tror det blir så mycket bättre på sikt. Jag har gått igenom tuffa saker innan som jag klarat ganska bra. Den största förlusten denna gång.. är att JAG försvinner ur den personens liv. Och det innebär en hel del.

Så h*n kommer bli ganska varse om hur mycket man faktiskt saknar kossan då båset ekar tomt. Jävligt tomt.

Kossan has left the box. Typ.

Jag har insett mitt eget värde och jag värderar migsjälv numera så mycket högre än jag faktiskt blivit behandlad. Jag är inte felfri, långt ifrån, jag har mina brister och tråkiga sidor, men mitt hjärta är gott, ömtåligt och väldigt stort, att vara elak är inte min grej, och jag är det inte i onödan, för det gör ont. Men trampa inte för hårt och för länge på mina tår.. det kommer en dag då jag faktiskt tröttnar. Den dagen har nu kommit för en viss person.

H*n har hjälpt mig massor med en del praktiska saker och det är jag tacksam för, men samtidigt har h*n gjort mig svagare och mer osäker genom att hela tiden analysera och påpeka och pika mig för det mesta jag gör eller inte gör. Lovat massor som inte blivit av, strulat med tider och gått mig på nerverna ordentligt. Sen alla dessa lögner har stått mig upp i halsen. Förtroendet är helt på botten. Enought!
Nu vill jag gå vidare utan nån jävla bromskloss och analysator som bara ser saker ur en negativ synvinkel.

Då jag är känslig pga en del tråkiga upplevelser så HATAR jag då människor antingen UTNYTTJAR det MOT mig eller fullständigt ignorerar det trots att jag tydligt talar om hur det känns. Kan man inte visa den respekten för mig så har man inget i mitt liv att göra.

Nej jag vill INTE prata om det så ring INTE och fråga VEM det handlar om... det är sånt som kommer märkas. Nu ska jag slicka mina sår ett tag här. Och fundera över nästa steg i mitt liv.


Jag vet bara att jag förtjänar mycket bättre än så. Med råge dessutom.

Bloggtorkan håller i sig, men desto blötare blir det utanför fönstret, är våren här tro? Fast våren ger mig ångest... det är då mina deppressioner brukar blomma, fast på sista åren har de slagit ut året runt typ. Fast kanske inte SÅ konstigt med tanke på alla galna omständigheter som varit. Snacka om växthuseffekt, kan det vara klimathotet tro? ;)


Men nu börjar jag komma på fötter tror jag, trots att vårsolen inte är nådig och visar varendaste gnutta damm och allt som jag inte städade bort innan snön kom. Men hade jag höststädat så hade jag nog sluppit vårstäda, eller så drar jag på mig skygglappar och härdar ut tills nästa snöfall kommer och gömmer allt igen. Något frestande.. men nja... får allt ta mig i kragen.. eller nått sånt.


Julgranen måste ut i förrådet, den ligger här i hallen fortfarande och tar plats, ja den är ju inte så liten precis som ni kan skåda i min jul-kategori här nere till höger i bloggen. Jag är ett stort fan av julen och allt som hör julen till.


Våren är ingen höjdare, antingen är det för kallt eller för varmt, är man för tjockt klädd så svettas man, och klär man sig tunt.. så fryser man för då kommer de sista isvindarna givetvis. Det slår aldrig fel, sååå svårt att klä sig rätt på våren!

Snart är det APRIL, påsken står vid dörren.. måste skaffa lite fjädrar och ris, och så drar jag kanske till blåkulla och har lite sex med satan eller nått. ja nu var jag lite ironiskt, jag har haft nog med satan i mitt liv.

Men tänk att för sådant brändes man på bål förr, så sent som 1779 avskaffades dödsstraff för trolldom!

År 1633 dömdes "Olof Fets hustru" till att halshuggas och brännas i Örebro av Svea Hovrätt sedan hon bekänt att hon varit i Blåkulla en gång och haft samlag med Satan." Helt galet..! I SVERIGE lixom... sjukt.

Tur att vi lever på 2000-talet! Ja det var inte särsklit mycket "bättre förr" kanske?

Är jag en självständing kvinna med skinn på näsan? Hmm, jag tror det. Försöker, Do my best lixom. Fast ibland känns det mer som Britneys "Im not a girl, not yet a woman"

Men jag har nog knaprat för många krumelurpiller som barn, för stor kommer jag nog aldrig bli! Ja inte stor som i Vuxen iallafall.

Har funderat... haft ångest.. över MITT liv osv.. men va faan, vad vet man om vad som sker bakom stängda dörrar?
Folk har det nog inte så jävla bra som de vill påskina... jag har det nog ganska bra kanske, jag är medveten, fantiserar inte och framförallt så SPELAR jag inte ett SPEL.


Där jag bor... finns det lite udda folk,. Ja, förrutom JAG då! ;)

Vi har en sadist här i krokarna... ja, iallafall så spekulerar jag å mina allierade om det, att han styr familjen med järnhand och torterar sin fru osv. Han har säkert en tortyrkammare i källaren som han hotar med då han tappar humöret eller nån lyfter gaffeln till munnen fel. Han har stål i blicken och ser ut att kunna mala sten utan problem med de spända käkarna.

Sen så har vi "gynters". Ja, vi kallar dem så. Hehe, roligt folk, eller vad man ska säga, med mindre roliga husdjur.. som bara förstör. Usch. Som om jag skulle låta MINA familjemedlemmar kissa ner DERAS ägodelar? Kanske ska börja fundera på saken om det inte blir skärpning där.

Alltid trevligt att ha nått att irritera sig lite på sådär i smyg lixom.. Hur frun i huset går som en anka och kvackar på kidsen. Det finns säkert folk som snackar å tror saker om mig, haha, Be my guest! ;) SKiter jag fullständigt i.

Hade köpt en ståtlig snygg PLAYBOY-flagga som fick svaja ibland utanför huset. Till somliga grannars FASA. Ja, fy... folk kan ju tro att jag har PORRKLUBB här!!!??? :o

Fritt land, eller?

Så nu hänger den på baksidan av huset, för husfridens skull. Brukade hänga den på framsidan då jag skulle få gäster, så de skulle hitta lättare. Den är STOR. Ja alla som har sina små blå-gula flaggor.. det e väl lika fjantigt det isåfall? Men ska skaffa en piratflagga helt klart.

Vad ska jag med en sverigeflagga till lixom? Såna svajar ju endå i stängerna häromkring.

Liiite balans tack, nån måste ju stå för det ROSA å lite... hmm..fräcka oxå. ;)

Undrar om jag ska sätta ut flaggan då grannarna har visning? Då kanske jag får grannar i MIN smak? :p

Nästa karl som jagar mig får gärna göra det med mer stil.. jag går inte igång på att få stryk, dödshot eller att få håret avslitet.. inte min grej helt enkelt. Sen behöver han inte skrika som en jävla grottmänniska, ok, jag hör dåligt, men att skrika så att fradgan bokstavligen sprutar ur munnen är lite överdrivet. SÅ dåligt hör jag inte. Självömkan kommer man inte heller långt med. Vill du ta livet av dig, GÖR det, men blanda faan inte in mig!

Skicka en blomma vettja?! ;p

I fortsättningen så kommer ALLA som jävlas med mig att hängas ut på bloggen. ALLA.

Be nice, är ett bra råd.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6797030.ab

Jag tycker inte att man ska ERBJUDAS dödshjälp, däremot att man ska kunna FÅ det om man önskar och har "skäl" för det. Vilket grymt öde för stackas Kim, om hon kunde så skulle hon avsluta det själv, men det kan hon inte. Det är förbannat tragiskt och oetisk! Hennes liv är HENNES, BARA hennes, varför ska nån ANNAN bestämma om hon får eller inte får dö?

Man väljer inte att födas, men nog faan väljer man om man vill dö? Nu pratar jag om att leva med smärtor som aldrig avtar, jag talar om KIM som föddes med en sjukdom.

Blir lite irriterad då jag läser Martin Engquist artikel;
för den handlar ju om honom, och han har inte alls samma öde eller situation som KIM. Hans jämförelser och frågeställningar är absurda i mina ögon, jag fattar ärligt talat inte relevansen i hans ord, han skriver bl a;

------------------------------------------------------------------------
"Vilka ska erbjudas döden?

Men om inte alla, oavsett fysisk status, ska erbjudas dödshjälp, vilka talar vi då om? Hur stor funktionsnedsättning ska man ha? Hur hjälpberoende ska man vara – och hur mäter man lidandet?

En stat som formulerar svar på de frågorna har i samma stund fastslagit en skala för människovärdet. Då skiljer samhället – vi – ut en grupp människor och säger: "Ni förtjänar att få dö".

------------------------------------------------------------

Att ERBJUDAS dödshjälp är LÅNG ifrån samma sak som att BE om dödshjälp. Lidandet mäter den som LIDER, det är HENNES smärta ingen annans. Alla är vi olika.

Ingen stat behöver formulera några satans frågor, ingen grupp kommer att pekas ut som att "de förtjänar att dö" Gillar inte folk som skriver på vinklade sett, bara för att HAN har fått det bättre så betyder det ju inte att HON får det? Osmidigt att utgå från sig själv tycker jag.. visst, naturligt må hända... men seriöst? Hur kan aftonbladet ens publicera hans åsikter som en jämförelse? Det går inte att jämföra 2 olika individer på ett sådant sätt. FAKTA.